Häromdagen träffade jag Natsuko, Azusa och gänget. Det var trevligt. Vi träffades runt ett tiden framför ラブテン (butiken Love me tender i Harajuku) som snart ska stängas. 
Azusa var på bra humör!
Världens sötaste familj! Sonen är typ det sötaste som finns! Sjunger och spelar gitarr gör han också, 羨ましい！
Sato-san kunde inte hålla sig ifrån att köra en Johhny B. Good.
Det verkar som att de har jamsessions var och varannan dag numera. Trevligt var det i alla fall. Lite kallt, men det var det värt! Jag kommer verkligen sakna det här i min vardag om jag tvingas åka hem. 
En obligatorisk bild utanför Jack’s.
Efter att ha tittat på banden gick vi och åt thaimat..
.. som inte var det billigaste (därav titeln på inlägget). Jag har verkligen lagt alldeles för mycket pengar på att äta ute/ gå ut med vänner. Det är å andra sidan värt det eftersom jag inte vet hur länge jag kommer att kunna stanna kvar efter Mars, men vill jag komma tillbaka på turistvisa så måste jag ha pengar. Därav, leta baito. Fan i helvete vad jobbigt det är! Kya! Men jag måste ganbatta. Ringde precis till La Boheme på Omotesando och de sa att de skulle ringa upp mig, men jag är orolig över att jag gav dem fel telefonnumer. Fan! Borde jag vara pinsam ringa tillbaka för att försäkra mig om att numret var rätt? Det har gått kanske 10min sedan jag ringde. Hur lång tid kan det ta? Hmm. Fan vad jag hatar det här.
Etiketter harajuku, jack's, love me tender
