Waitin’ Around To Die

Idag gjorde jag det här:

Loves the musics

Det gjorde ganska ont. Ondare än min tidigare tatuering. Men jag är nöjd och det var värt det, det gör inte så jävla ont egentligen, och trots att det gör ont så är det ändå mest en intressant upplevelse. Man hamnar i nån sorts trans när nålen börjar borra ner i skinnet, det är meditativt. Lite så ”the needle tears a hole, the old familiar sting” som i den där NIN-låten Hurt som Johnny Cash gjorde till en av musikhistoriens vackraste.

Just nu sitter jag och peppar inför imorgon då det är Halloween/hejdå-fest i settan. Kommer bli jävligt kul, tror jag, men det är ju lite bittersweet – minst sagt, att det måste vara ett ”hejdå” kopplat till det. Vet inte hur jag ska klara mig utan alla när de åker. Det är tur att Sanna stannar i varje fall, och att Kristoffer nog aldrig kommer att lämna staden. Det blir nog bra.

Avslutar dagens inlägg med en av mina absoluta favoritlåtar, Waitin’ Around To Die av Townes Van Zandt. Låten i sig är finger-picking och den vanliga texten om att supa och spela bort sina bekymmer, men det är just den här videon, tagen från dokumentären Heartworn Highway, där Townes får en gammal svart man att gråta i vad som ser ut som hans eget kök. Det är omöjligt att inte bli rörd.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s