Same old insomnia

Fan att inte kunna somna när man är trött egentligen. Vanligtvis är jag vaken alldeles för sent på grund av att jag somnat efter skolan och därför helt enkelt inte är trött, men idag har jag inte sovit sedan jag vaknade innan skolan. Jag borde kunna somna. För mycket tänkt i huvudet tror jag, gör av mig med det här på bloggen istället.

Helgen var i alla fall en av de bättre då jag vaknade i en annan säng än min egen bredvid en centraleuropeisk brunett på söndagseftermiddagen. Det är väl lite därför jag inte kan sova kanske, för att jag otåligt väntar på nästa helg eller tillfälle att slippa sova ensam igen. Är ju några timmar in i onsdagen redan, vet någon om lill-lördag är något som finns i hela europa eller bara en dum svensk ursäkt för att få dricka mitt i veckan (för jag tänker mig att de flesta andra européer dricker några glas rödvin varje dag utan att göra en big fuzz about it)? Hum hum.

Det dumma var dock att jag i stridens hetta glömde min finfina Zippo-tändare (och ett halvt paket cigg! fan!) i baren där vi satt och söp. Tjejen i fråga sa nämligen något i stil med ”ska vi gå hem till mig?” vilket ju självklart gjorde mig rätt ivrig att ta mig därifrån, vilket jag halvspringandes gjorde. Utan tändare och cigg. Särskilt bitter över det har jag dock rätt svårt för att vara – you win some you lose some, liksom. Och mål gjorde jag i alla fall.

Klockan fyra på eftermiddagen dagen efter blev jag utjagad från hennes lägenhet då hon skulle träffa en kompis två timmar senare. Jag går och köper ett paket cigg på Sunkusen på andra sidan vägen och börjar såklart gå åt helt fel håll då jag inte hade den blekaste om var fan stationen låg, vi åkte liksom dit med taxi natten innan. Men efter ett telefonsamtal till henne och typ 20 minuters sakta vandrande på bakfulla ben så stod jag på älskade gamla Yamanote. Stinkande av sprit och svett bland glada och pigga söndagsjapaner. Usch.

Senare på kvällen träffar jag Sanna i Shimokitazawa där vi sätter oss ner i en bar (tyvärr var favoriten Idiot Savant fullpackad, så det fick bli Seven Colors istället). Gossip och öl och Jack Daniel’s – fina grejer. Fint att sitta ner och ta ett glas med Sanna också, känns som att det var månader sedan, och särskilt mysigt att göra det i Shimokittan där så många sommarnätter tillbringades förra sommaren. Fina fylleminnen som spyan på stationen och den omkullputtade karaokeskylten. Det var en bra sommar, tror jag, men en jävla massa skit också. Fast så är det väl med allt, alltid en massa skit inpackat med det fina.

Ledsen att det här blev så långt, men som sagt; jag kan inte somna. Ni måste inte läsa allt, mina påhittade läsare.

Bonus: Jag spelade in lite musik förra veckan (eller veckan innan det? minns inte…) och det blev såhär. Vet inte varför jag gick tillbaka till min dåliga jävla svengelska på den här låten men det blev bara så helt enkelt. Handlar i varje fall om att jag gillar whiskey och är bitter! Lyssna och njut.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Same old insomnia

  1. frankyvonfur

    Hellre påhittade läsare än inga alls! ;D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s