It’s not love but it’s still a feeling..

Det kanske är så som The Pipettes sjunger. Problemet är väl det att jag inte riktigt tycker om att tycka om folk för mycket, för det är väl just det, att jag har en tendens att tycka om folk FÖR mycket. Det är förvisso ingenting som händer allt för ofta vilket är bra. Den enda killen jag träffat förutom Wataru som faktiskt har varit en sann gentleman och genuint snäll är My dear Leionhufvud (låt nu inte amerikanskorna göra dig till ett för stort asshole!).

Det är lite läskigt att ge sig in i saker på riktigt. Allt funkar om man har lite distans till det och inte riktigt tar det på allvar. Jag antar att det känns lättare just på grund av att OM det skulle gå åt helvete så vore det inte lika jobbigt. Hur sorgligt är det inte att gå omkring och tänka så? Jag tycker inte om att erkänna att jag tycker om folk. Jag tycker egentligen inte om att tycka om människor. Det är enerverande att inte kunna koncentrera sig på vad man ska göra.

Eftersom jag har vårlov så har jag spenderat ganska mycket tid med Wataru. I förrgår sov jag över hos honom och igår kom han över till mig på cykel mitt i natten. Jävla cp! Jag mailade honom runt 12-tiden halvt på skämt, halvt inbjudande om att eftersom han hade avslutat sin utekväll med sina vänner så kunde han komma hem till mig. ”Hur ska jag göra. Hm. Jag vill verkligen komma men tunnelbanan har sutat gå, tror du det går att ta cykeln?” Varpå jag svarar att klart det går! Det handlar bara om lite vilja. ”Jag tror att det blir ganska sent, men jag tänker nog komma ändå. Kan du hålla dig vaken?”

Aldrig förr har jag träffat på någon som på ALLVAR skulle ta cykelt från Daitabashi (ligger en bit från Shinjuku med Keiosen) ända till Itabashi MITT i natten. Klockan var liksom över tre när han kom hem till mig. Han hade förvisso först åkt hem och hämtat lite saker eftersom han skulle till jobbet dagen efter (han skulle till JOBBET dagen efter, vad är det för fel på killen!?), och blev stoppad av olika Koubans som antagligen tyckte att det var ganska konstigt att cykla omkring mitt i natten. Många registreringsbevis på cykeln och vilsekörningar senare hittade han till slut hem till mig. ”Förlåt att jag blev så sen, du måste vara jätte trött!” JAG trött? Om jag minns rätt så var det DU som cyklad runt halva Tokyo (ok jag överdriver lite) enbart för att komma hem till mig och sova några timmar! Han är fan inte riktigt klok i huvudet, men det är i och för sig inte jag heller.police

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “It’s not love but it’s still a feeling..

  1. Åh, jag tycker tvärtemot jättemycket om att tycka jättemycket om. Hahaha, mest mongo meningen någonsin, men det får vara… jag är BAKIS.

    Åhhh, jag blir fan kär i Wataru när han är sådär söt… Ingen cyklar till mig… *gråter*

  2. frankyvonfur

    Men japanskan från igår är säkert på att du cyklar till henne!

  3. Hon bor fan aslångt borta och jag har ingen cykel! Svårt läge! Bor säkert med sina föräldrar också, som alla jappebabes…😛

  4. frankyvonfur

    haha! Tough shit. Men du får se träningsvärdrt i det hela ;D

  5. Mamma

    Det är väl det minsta han kan göra, cykla till min dotter. Han verkar ha förstått att han har funnit en dyrbar diamant och har han inte det så är det fel bf och ingen blivande svärson för mig😉

  6. frankyvonfur

    -_-” Ok. Nu tycker jag att alla tar det här lite väl seriöst..^_-
    Du behöver inte oroa dig! Han tar bra hand om mig! Nästan lite för bra, jag är lite rädd att jag kommer att bli för bortskämd..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s