Tåg

Jag vill skicka lite omtanke till Sanna och hennes mormor och resten av familjen som tappat en familjemedlem i helgen. Jag har haft turen att det var många år sedan en familjemedlem dog, men det är alltid bortom ord. Död är ju på så sätt, det går inte att förstå riktigt. Något tar bara slut, det finns inte så mycket att säga mer om det. Man får försöka minnas.

Själv minns jag bara min farfar som en sjuk man, så som han var sista året där 1995, och det gör mig ledsen att inte ha lärt känna honom bättre. Min pappas pappa, liksom. Jag undrar hur han var. Jag har bara lösryckta barndomsminnen sammanflätade med föräldrarnas berättelser, och bilder från fotoalbum. På grund av sjukdomen kunde han inte prata så tydligt i slutet och jag minns att jag var rädd för honom på grund av det, för att jag liksom inte förstod honom, och jag hatar verkligen det. Och jag minns telefonsamtalet mitt i natten, bilresan och honom liggande där på sängen i sjukhemmet och första, och jag tror enda gången, jag sett min pappa gråta.

Jag har fått mina brun-gröna ögon av min farfar och mamma säger att jag liknar honom som ung nu när jag har skägg. Jag undrar om vi har något mera gemensamt, jag undrar vilken sorts människa han var. Undrar hur han såg på världen. Det får jag aldrig veta, men han finns ju fortfarande som en del av mig antar jag.

Än en gång väldigt ledsen för Sannas morfars bortgång. Det var väl det jag ville ha sagt, förlåt att jag är så satans självupptagen och var tvungen att ta upp farfar. Jag började bara tänka på honom.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Tåg

  1. frankyvonfur

    Jag är ledsen över att du inte hann lära känna din farfar bättre!
    Och tack igen! Inte är du självupptagen. Det känns bra att läsa om folk som varit med om samma saker. Jag är ok, oroar mig sim sagt mest över min stackars mormor som just nu befinner sig ensam i Frankrike. Jag hoppas att mina mostrar hinner dit snart. Men som sagt, tack för att du dedikerade ett helt (halvt ? ;D) inlägg till mig och min familj!❤

    Det här med död är verkligen konstigt. Jag tror inte riktigt det är meningen att vi ska förstå, det liksom bara är. Det enda tillståndet man inte kan komma över.

    Vi ses ikväll!❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s