ただいまー!

Jag är tillbaka från de hektiska design- studierna (som fortfarande är ganska hektiska) och våndas över att hon just beställt en resa till Okinawa samma dag som skolan slutar. Vilket betyder att jag slutar en dag tidigare. Jag har inte tagit upp det med mina lärare än, men jag funderar på att dra en vit lögn och säga att jag ska hem och att alla plan var fullbokade. What to do. De lär väl inte slänga ut mig. Jag är lite orolig över om det kommer att få någon inverkan på mina betyg, det vill säga inte får några betyg alls. Men så stränga kan de väl ändå inte vara. Är det så att det är inlämning så får jag helt enkelt se till att bli klar en dag i förväg. Lycka till!

Jag ville mest skriva ett inlägg och berätta om hur fin Wattis är. Idag fick jag ett mail där han frågade om jag inte ville komma förbi och äta middag. Jag är inte den som tackar nej till Watarus hemlagade mat så jag tog cykeln (efter att ha våndats i en timme i Shinjuku av att leta efter de perfekta color marker- pennorna som till slut visade sig vara för dyra) till Daitabashi och fick, enligt förväntningarna, en jätte god middag. Vad jag blev glad över var inte att han bjöd över mig på middag, det är något vi båda försöker göra så ofta vi har tid, utan anledningen till varför han bjöd över mig. Jag hade (läs har) tusen saker att göra och kände mig ganska stressad men kände ändå att det kunde vara avslappnande att träffa Wattis en stund och få lite energi och pepp. Jag anlände runt åtta- snåret och lät mig underhållas med att leta mode skisser på Google i väntan på maten. Wataru är likt mig ganska upptagen och idag skulle han repa med bandet från klockan tio till tolv. TROTS det hade han stått i över en timme och förberett maten. Anledning, han ville träffa mig.

Det må låta tråkigt och odramatiskt att läsa det, men jag blev så himla glad att höra ”Jag bara kände att jag ville att träffa dig idag”.

Nu måste jag sova. Klockan är över två och jag måste antagligen upp tidigt imorgon för att skriva ut saker i skolan. Hehu. Ett smakprov på mitt 60- tals mönster. Det var inte riktigt vad jag ville ådstakomma (ser ut som en barnteckning) men jag skyller allt på min lärare so TVINGADE mig till att ändra om mina blom-formade mönster så att det liknade bilden jag valt och  såg mer ut som äpplen. Bilden tog jag i sommras när jag var i Sverige. Bilden är tagen hemma hos min pappa.

Godnatt!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s