Ett år visare.

Då var födelsedagen över och man är nu 23 år gammal. Firandet är för den delens skull inte över! På fredag blir det mys med Pimchi och nästa vecka blir det förmodligen till att träffa Fumiko.

Måndagen började inte bra med Modelism- lektion hela dagen och jag absolut ingen vart. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tror mig alltid förstå vad det är vi ska göra när läraren förklarar framme vid tavlan men sedan när jag ska försöka mig på att göra samma sak själv så går det inte alls. Jag kom absolut ingen vart under hela dagen och hann inte göra klart det jag skulle vilket gjorde mig oerhört frustrerad. Den senaste tiden har jag inte hunnit färdigt under lektionstid och varit tvungen att komma tidigare till modelism- lektionerna två veckor i rad nu. Jag kände mig ganska uppgiven över detta när dagen slutade vid sju men försökte hålla humöret uppe.

Jag och Wataru hade stämt träff i Shibuya halv åtta och han var sen. Men med tanke på att jag okså var sen till hans födelsedag så tog jag inte illa vid mig för det. Vi hoppade på Hanzomon- linjen och jag hadeabsolut ingen aning om vart vi skulle. Vi kliver av stationen, jag känner inte igen mig först och först när jag ser vart vi är på väg så förstår jag vart vi är. Wataru hade bokat bord på den Svenska resturangen Stockholm i Akasakamitsuke(?)!! Vi hade pratat ett tag om att gå dit med några vänner till Wataru, som visat intresse för att prova på svensk mat (i synnerhet Go san som jobbar på en resturang bra någon byggnad bort), mest för att se hurvida det verkligen var svensk mat som serverades och inte anpassat för att tilltala den japanska majoriteten. Vi åt svenskt smörgåsbord, som var förvånadsvärt likt set svenska smörgåsbordet med sill, lax (gravad och rökt) samt olika sallader, potatios, köttbullar, korv mm. Till och med knöckebröd och fullkornsbröd bjöd de på! Det som inte riktigt passade in var väl pastan. Nubbe drack vi också. Herr gård, vilket var förvånandsvärt lättdruket. Wataru tyckte så mycket om det att han drack två. Jag höll mig dock till rödvinet. När vi fått våra drinkar kommer en servitör med en jättebukett och säger ” Det här är från Go sama”. Jag trodde först att jag hade hört fel tills jag lästa kortet och buketten var mycket väl från Go san!

Jag, Wataru och jättebuketten.

När vi ätit färdigt kände vi oss obligerade att gå förbi stället där Go san jobbade och dricka varsitt glas som tack för blommorna. Etersom vi kommer bara några minuster innan sista beställningen så går kockarna och tanten som ägr stället hem för dagen och kvar är jag, Wataru och Go san. När vi ska betala så samar Go san på huvudet och säger. Inte ska ni betala när det är Sannas födelsedag! Det här bjuder jag på! Vi kände båda lite dåligt samvete. Vi komtrots allt inte dit för att få gratis sprit utan för att som tack för blommorna. Men det kommer fler gånger att bjuda tillbaka!Jag och Go from Tokyo. (Lägg även märke till mina hanskar från Natsuko)

Wataru följer med mig hem och när jag öppnar ytterdörren är till min förvåning dörren till sovrummet stängt. Jag brukar aldrig stänga dörren så jag tycket att det var lite märkligt (jag hade av någon anledningen ingen tanke på att det kunde vara Wataru med tanke på att han har nycklar hem till mig). Jag öppnar dörren och vad ligger på bordet och inte en bukett från darling Wattis med tillhörande kort. Jag hade under slutet av middagen fått min present av Wataru som bestod av mönster från 40- och 50-talet till orden ”これからも頑張ってね!” Jag blev så pass rörd att jag trodde att jag skulle börja gråta och höll mig så gott det gick men när jag kom hem och fick syn på blommorna och kortet så kunde jag inte hejda mig. Tårta hade han köpt också och placerat i mitt kylskåp. Vi var dock båda så pass mätta att ingen av oss orkade äta någon tårta, utan bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag skulle upp tidigt nästa morgon och Wataru hade skola under förmiddagen.

Nu är mitt rum fyllt med blommor, men det charmigaste är ändå mitt substitut till blomvaser. Se själva.Wattis kom förbi både i gårkväll och idag så nu har vi ätit tårta i dagarna två.Det var meningen att bli en dokumentation av födelsedagstårten men det slutade med att jag ser extremt obehaglig ut i beredskap att skära upp tårtan. You don’t want to mess with me while I’m eating!

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Ett år visare.

  1. Elin

    awww fintfintfint!!!!
    püss, hälsa wataru.❤

  2. frankyvonfur

    I will!
    Men du ska veta att du alltid kommer att vara my 1st Weif! Alltså ja..Nr.1 dvs.
    Near, far, whereeeeever you areeee….!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s