一周年

14/3 2010. Då kom den. Dagen. Ett år har gått sedan vi blev tillsammans och även om det var ett väldigt tungt år för oss båda så har det samtidigt varit det bästa året hittills. På vår första dejt gick vi och åt pasta där Wataru gick i skola. Efter maten var jag tvungen att bege mig till Daikanyama på arbetsintervju. Eftersom vi båda tyckte att en lunch gick alldeles för snabbt förbi så bestämde vi oss för att ses efter min intervju igen. Jag var nervös. Både inför att vara ensam med Wataru då jag ännu inte kände mig säker eller hade självförtroende vad gällde min japanska, och att gå på arbetsintervju, försöka tala keigo så gott det gick och hoppas hoppas på ett part- time jobb. Intervjun var kort och smärtfri.Med ett ” Vi hör av oss” ekande i huvudet och tankar som ” om jag bara hade sagt det där bättre” så tog jag tunnelbanan från Ebisu till Harajuku där jag hade bestämt träff med Wataru. Vi åkte sedan taxi till Baron, en bar i Roppongi som Go- san jobbade på som skulle stänga. Trots att Go- san och hans vänner satt samlade vid ett bord satt jag och Wataru ensamma vid bardisken. Helt ensamma var vi förstås inte då en god vän till Wataru jobbade som bartender. Tack vara Nana var vår första dejt ganska fri från pinsamma tystnader. Vi fick springa till sista tunnelbanan och stå nära varandra i ett packat tåg. Shinjuku. Hej då och godnatt! Trött men med ett leende på läpparna begav jag mig hem till Borderless Itabashi, kollektivet  jag bodde i. Vi träffades i ett kaos av, Vart ska jag ta vägen? Måste jag återvända till Sverige när jag känner att mitt hjärta och själv finns i Tokyo? Kan jag få anställning någonstans? Hur blir det med pengar? Måste jag plugga japanska i ett halvår till? Ska jag söka in på en senmongakkou? Har jag någon chans att bli komma in om jag väl bestämmer mig för att söka? Medan Wataru gick igenom en lång process av att komma över sin morfars död,och framför allt sin storebrors olycka som ät rum bara ett halvår innan. Trots att Wataru själv gick igenom något fruktansvärt så fick han mig att hitta lugnet i allt som var jobbigt. Fick mig att vilja kämpa och trotsa hinder som halvdan japanska, missar på jobbet, pengaproblem och gav mig styrka att göra valet att förlänga mina studier på ISI language school ett halvår till och chansa på att jag skulle komma in på Esmod. Han fanns där för mig när det gick dåligt i skolan, när jag bara fick utskällning timmar i sträck varje gång jag jobbade för att jag gjorde så mycket fel, och när jag hade hemlängtan så jag trodde att jag skulle gå sönder. Trots att vi bara dejtat i några veckor så följde han med mig till Osaka på en av de bästa resor jag gjort, han lät mig flytta in till honom så att jag kunde spara pengar under min vistelse i Sverige och lät mig bo i Daitabashi tills att jag hade pengar och tid att leta efter en egen lägenhet. Wataru har gjort så otroligt mycket för mig att jag vet inte vart jag ska börja med att visa min tacksamhet. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon som var så lik mig själv i tankesätt och det är nästan lite läskigt hur bra vi passar ihop. Han är en av de vackraste personer jag vet och han valde mig. Jag älskar dig Wataru. Mer än du anar.Jag hade jobbat hela dagen och Wataru var planerad att komma hem från Fukushima runt 8- tiden. Bussen var försenad vilket gjorde att han kom en timme för sent till repningen med bandet. Jag var trött, nyss hemkommen från jobbet (med ett litet sidospår förbi Doop Poop a Doo där jag lade undand en 40-tals klänning inför rean. Den satt så perfekt när jag provade den. It’s made för me!) och satte igång med storlagning. Att jag skulle upp klockan 6 dagen efter för att gå till skolan stoppade inte mig. Det var ett år sedan vi blev tillsammans och även om jag kommer att vara dödstrött morgonen efter så är det värt att äta en midnatts- middag tillsammans. Jag bjöd på cabbage rolls, med köttfärs-,lök, och enoki-fyllning serverad med den otroligt goda tomatsåsen som hade blivit över från dagen innan med smak av vitlök, oregano och basilika. Hemskt god blev den och jag fick många komplimanger från Wataru. Till det åt vi självklart ris.Potatisgratäng.Grönsakspaj.Kex och philadelphiaost.Som kombinerad white day- och ett års present så fick jag en parfym.Nu kan vi vara äckligt pariga och matcha varandra igen med våra parfymer! -_-; Jag gav honom det fina kortet ni ser ovan. Jag cyklade hem till honom dagen innan för att lägga det på hans bord så att han fick det direkt när han kom hem❤Puss och godnatt!

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “一周年

  1. Elin

    ❤❤❤
    KÄRLEK!
    (pappa-varning? Det skiter jag i!)
    Love you both!

  2. Helena

    Finaste inlägget! Jag är så glad att ni hittat varann, åhhh kärlek! PUSS!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s