乾杯沖縄 Dag 3

Ok. Det blir nog att uppdatera om Okinawaresan ändå. Skjut inte upp till senare det du kan göra idag. Hm. Jag tror att det där var ett försök till att direktöversätta ett japanskt ordspråk. Prokrastinera mindre! (Det där var för övrigt en ord taget direkt från engelskan).

Med tanke på att vi var hemma runt 2- tiden dagen innan och på det gått upp i ottan så kände både jag och Mei att det var dags för en vilodag. Åtminstone fram till klockan 12. Det som började som en sobautflykt bestående av mig, Mei, Wataru och Dai-chang förvandlades helt plötsligt till att alla skulle med. Ja, alla utom Go- san, Tatsu- san, Sido san och Ma-chan. Ju fler desto bättre! Jag och Mei hade tjatat om att få äta Okinawia soba hela föregående dag så det var precis vad vi gjorde. Hade av en full på awamori (en spritsort från Okinawa) fått ett hett tips om ett bra soba ställe i Urasoe. Sagt och gjort. Vi delade upp oss i tre taxis och var alla fulla av förväntan på den omtalade soba ya.Tedako soba heter stället. Eftersom det uppenbarligen var så bra som vi hade fått höra så var stället självklart fullt men vi stod snällt utanför och väntade. Under väntetiden kom den söta lilla tanten ut med menyn så att maten skulle kunna förberedas medan vi väntade. Japansk service for you!Jag tog en okinawa soba, och det var banne mig den godaste soban jag någonsin ätit! Alla som åker till Okinawa och är runt Naha- trakterna, åk till Urasoe och besök denna soba ya. Tetoko soba heter den. Fantastiskt gott!

När vi ätit färdigt åkte Wataru och Shingo tillbaka till hotellet eftersom de skulle repa klockan 3. Vi andra åkte ännu en gång till Kokusai dori för att inhandla lite souvenirer till nära och kära.

I en utan affärerna såg vi sköldpaddor hängande på väggen. Riktiga sköldpaddor! De äter nämligen sköldpaddor här i Japan. Det är väl mer ovanligt än vanligt skulle jag vilja säga. Dyra var de också! Över 7 000kr! Kan ni tänka er!?Masker att hänga på väggarna. Inte en enda mask på en japan! Eller det kanske de ljusbruna maskerna till vänster är?De hade någon slags festival just denna dag, så jag passade på att ta lite bilder.Här var det ett gäng som samlats i traditionella dräkter för att danska traditionell okinawiansk dans. Vi stannade på den här resturangen så att jag kunde köpa med mig lite mat till Darling W. Vi hade nämligen bara convenience stores runt hotellet och något gott måste Wattis också få äta! Lite synd tyckte jag om  medlemmarna i RizLaz som var tvungna att repa varje dag vid tider som gjorde att de inte kunde åka runt och se någonting av Okinawa. Men att få spela två gånger i Okinawa är väl inte fy skam det heller.

Vi var alla gaska trötta och bestämde oss för att åka tillbaka lite tidigare till hotellet för en vila innan eventet började. Alla hade vid det här laget trots allt redan handlat det de skulle. Nu var det bar att ladda batterierna till att dansa natten lång!

När jag kom tillbaka till hotellet och öppnade påsen fick jag syn på det här.Goya chanpuru! Goya är en grönskak från Okinawa som är väldigst besk i smaken. Det är många i Japan som har svårt att äta det för att den är så besk, men jag tycker att det är kalas gott med goya chanpuru där man har stekt goyan med ägg och fläsk! Detta äts självklart med ris till. Utöver det hade jag köpt tacorice half&half regular/curry. Det smaskade jag och Wataru på när vi kom hem utmattade efter sista kvällen på Kanpai Okinawa. Eller ja, Wataru hade däckat i sängen och JAG åt.Mei chan och sångaren i RizLaz, Go san, som för övrigt är ett par.Jag hade på mig hawaii klänning som jag köpt i Osaka, ett år innan. Äntligen en chans att använda den!Den här kvällen var det ganska många japanska 80- tals rocking rolling- band som uppträdde, samt Teddy Boy band.Det var söta japanska tanter och gubbar som kommit för att se Little Rachel, som Los RizLaz spelade bakom. Little Rachels bror skulle tydligen gifta sig på Okinawa, eftersom de kommit för att fira bröllopet här så blev hon inbjuden till att sjunga på Kanpai Okinawa. Alla släktingar och vänner som kommit för att se uppträdandet gjorde att dansgolvet, för första gångens sedan vi kom hit blev fullt.Los RizLaz med Sagari san på sax öppnade med några låtar.Åh, jag vill också lära mig att spela sax!Little Rachel hade kvällen till ära på sig en mycket avslöjande klänning.Tatsu san var cool som vanligt.Rachels bror som skulle gifta sig fick också lite stjärnglans på scen. Tydligen så är han en country sångare, vilket jag inte riktigt kunde tänka mig efter att ha sett DE höftrörelserna. Jag förknippade honom lite mer med Ricky Martin.Los RizLaz.Det här är trummisen i Crazy Teds. Jag tycker att on är lite häftig för att hon spelar trummor stående och kan sjunga samtidigt. Inte för att jag direkt gillar Teddy boy musik, men jag tyckte att hon förtjänade en bild.På väg till toaletten såg jag den är lilla hemlösa katten sitta i soffan innanför ingången och var tvungen att klappa lite.Det här bandet spelade country dagen innan men var så mycket bättre när de spelade rockabilly.Ishiyama san försöker skaffa sig ett ragg  genom att 1. Be om tändare.2. Bjuda upp till jive.Tyvärr blev det inte mer än lite spex framför kameran. Bättre lycka nästa gång!Plötsligt hade alla män tagit av sig sina skor. Jag tror att det kan ha börjat med Wataru som tyckte att det var för jobbigt att dansa i sina tunga boots.Det ena ledde till de andra och helt plötsligt var folk inte bara bara på överkroppen utan hade även tagit av sig sina byxor.Ishiyama san hade som tur var sina byxor på.Det lirades luft gitarr och luft bas förstås.Oh my!Wattis var lite överförfriskad.Det var även den här killen.Godnatt från Go from Tokyo och Good speed Sid! Eventet som skulle ha slutat kring tolv lyckades de här grabbarna dra ut på till tre. Inte illa! Trött var jag dock. Och hade ont i fötterna. Mot slutet tog jag av mig skorna och dansade i bara strumporna. Inte kan man sitta ner i soffan hela natten bara för att man har på sig pumps? Nej dansa ska man göra!

När festen var över gick vi tillbaka till hotellet för lite sömn. Med betoning på lite. Vi skulle nämligen upp halv sex samma morgon och han bara få i oss ynka två timmars sömn. Jag sov hela vägen på planet och vaknade precis när vi landat. Fick till min stora förvåning reda på att min väska (som jag var tvungen att ta med som handbaggage för att det blev övervikt med alla bandmedlemmars instrument)hade gått sönder. Hela dragkedjan lossnade och jag kunde inte göra mer än täcka den i en stor vinylpåse och hoppas på att det inte blir för dyrt att lämna in den. Det är en himla fin väska.

Jag och Wataru blev skjutsade hem av Go san, och eftersom vi alla var hungriga efter resan och knappt hade ätit någon frukost så tyckte vi alla att en lunch i Daitabashis (stället där Wataru bor) Okinawa town (ja det finns ett mini- Okinawa bara två minuter från Wataru!). Det blev såklart soki soba (en annan version av okinawa soba). Till det serverades grisöron, morotssallad, onigiri med ägg och skinka och till efterrätt en liten doughnut. Mätta och belåtna gick jag och Wataru hem och sov. Jag hade fått en biljett av skolan till Mint designs modevisning på japan fashion week men jag kom helt enkelt inte upp när klockan ringde. Lite surt, men så är det ibland. Nästa gång!

Det här är alltså det sista inlägget om min Okinawa resa. Nu ska jag titta på lite film innan jag springer iväg till jobbet.

Buh bye!

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “乾杯沖縄 Dag 3

  1. OH, det låter mysigt att åka iväg sådär. Jag vill så hemskt gärna se Okinawa efter att Eddie berättat så mycket om det…🙂

    /K

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s