Leather & jeans, picknick glamorous!

Här kommer alltså det jag satt med hela kvällen igår. *Trumvirvel*Och nej, jag tycker inte att den är snygg men det var inte det som var poängen i att göra en cyber version av den onda drottningen i snövit. Poängen var att få fram volym och jobba med material jag inte jobbat med förut och testa sina gränser. Det blir lätt att man själv placerar sig i ett retro fack som vintage älskare och det är precis det jag vill undkomma. Jag tycker att silhuetter var som vackrast från 20- till 50-talet men det betyder inte att jag behöver begränsa min design till enbart det området. Det gäller att vara mångsidig och framför allt ha stora visioner. Det här är förstås inte en del av Den stora versionen, utan enbart ett experiment på vägen. Det finns tillräckligt många märken som reproducerar gammal design och det är inte dit jag vill komma. Jag vill kunna göra mycket, jag vill kunna bemästra allt. Och där faller självklart gammal design och tillhörande detaljer in. För att kunna bemästra ”allt” så krävs det ju att man kan sin klädhistoria.

Efter skolan gick jag förbi jobbet för att hämta upp mitt klädfodral och promenerade i samma veva till Shibuya. På vägen dit möttes jag av dessa underliga varelser.Framme i Shibban hoppade jag på tåget till Harajuku för en picknick i Yoyogi med Aya san och Kie san som jag träffade på fotograferingen för några veckor sedan. I parken hittade jag ett par söta änder. Så små och fjuniga!Vi blev utsatta för ett par  som kunde ändra smak på saker och ta bort värk enbart genom att mumla saker för sig själv och göra rörelser med händerna. Konstigt. Mina axlar kändes dock lite lättare efter ”behandlingen! men jag undrar hur mycket av det som var psykologisk, och en övertalning  från min sida snarare än att det verkligen fungerade. Men vad vet jag. Magic!Runt sju- tiden började det regna precis som det stod i väderprognosen så vi plockade ihop våra sittunderlag, snacks och gick iväg till stationen. Väl framme blev jag bestulen en hemlighet av Ayas pojkvän, men han lovade att säkert förvara den i sin plånbok, så jag kunde fortsätta min väg hemåt utan att behöva vara orolig för att den skulle hamna i ”fel” händer.

Jag tänkte göra en liten parantes här och introducera mitt nya tillskott. Nämligen basil san. Han såg inte ut att trivas under en markis i regnet och fick följa med mig hem.

På vägen från Daikanyama till Shibuya gjorde jag ett litet stopp på Lowrys Farm. Där startade jag bekantskapen med dessa kilklackar.Och herr stråhatt.

Nej nu ska jag börja förbereda middagen för mig och darling W.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s