En helt vanlig onsdag och en näckspärr senare.

Jag vaknade upp i onsdags av världens sjukast nackspärr. Jag tror som sagt att gudarna straffar mig för att väga upp vad som hänt uppe i Fukushima, Sendai, Ibaraki och Iwate. Eller så är det på grund av att jag ser serier på datorn alldeles för mycket. Det sistnämnda låter mest troligt.

Jag vaknade, och jag ligger kvar. Kommer inte upp ur sängen på grund av smärtan som strålar enom min kropp bara jag försöker att vrida huvudet lite åt mitten. Vadå åt mitten tänker du kanske nu, har man nackspärr brukar väl det vara grundpositionen? Nej. Min nackspärr inebar att jag bara kunde ha huvudet vinklat neråt till höger.

Med en krafansträngning och tårar som rinner nedför mina kinder (i smärta av att ens röra på nacken) så kommer jag upp och kan laga frukost. I sidled. Tänk dig en krabba i köket som försöker att göra en omelett ingefär. Jag var lite lagom irriterad på Wataru då han låg kvar och sov trots att han vaknade av mitt jämrande (jag kan dock lägga till att han laga frukost åt mig dagen efter som förlåt!). Vi hade prata om att åka till Shinjuku för att köpa lite linne, tygförstärkelse och knappar till Watarus skjorta och inte skulle jag ställa in trots en liten nackspärr. Nej nej nej, det här kommer gå hur braaa som helst. Det enda problemet var att det gjorde så fruktansvärt jävla ont så fort jag ens rörde på kroppen (vilket även innebär att god-forbid-nacken får ofrilvilliga stötar!). Jag skrattade dock mest hela tiden då jag inte hade svårt att freställa mig hur komiskt det måste ha sett ut att gå och titta rakt fram medan man har huvudet på sniskan snett nedåtlutad. Jag tog på mig solglasögonen. Har jag dessa på ser ingen vart jag tittar när jag går och kommer naturligt att tro att jag tittar ner i marken medan jag konverserar med min pojkvän.

Jag klarade mig helskinnad igenom utflykten till Shinjuku och hade stämt träff med Mattias för en fika i Shimokitazawa efteråt. Jag var oövervinnerlig, med nackspärr och allt! Ont gorde det dock men någonting var jag tvungen att väga upp det faktum att jag inte kunde rita klart mönstret till Watarus skjorta med något sött och lite sushi.

Mattias var på bra humör mest på grund av det faktum at jag fått nackspärr när jag så hjärtlöst hade skrattat åt att han hade det för några dagar sedan. Karma. Jag säger bara det.När man fikar med sina vänner måste man alltid beställa in olika saker för att visa att man har en egen vilja och inte bara tar vad den andra tar för att man inte själv vet. Vilken tur att jag och Mattias är över sånt trams.Det är synd om. Lite grann i alla fall.

Jag svängde förbi Oseki innan jag åkte hem och blev helt till mig över hur bilga äpplen var. Jag är ganska dålig på sesongs- grönsaker och frukt men jag har för mig att äppelsesongen är på hösten som i Sverige men jag blir lite osäker. Jag är hur som helst glad över att man kan köpa billig frukt förutom bananer. Det har blivit min nya diet. Äpplen till frukost, lunch, mellanmål och middag. Mja, inte riktigt men nästan.

Är fint att se att japaner har tillit till sina politiker.

Not.

Lämna en kommentar

Filed under Iroiro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s