Monthly Archives: oktober 2008

Elliot Smith – Independence Day

Har nog lyssnat på den här låten 20 gånger idag. Helt underbar.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Du borde skratta mera

Jag har fan varit sjukt jävla duktig i veckan. Tokyo Game Show-texterna har skrivits med psykotisk precision och effektivitet, som på ett löpande band. Jag är lätt imponerad av mig själv. Det är en fin känsla, att veta att man liksom kan leverera under tryck ändå. Men det har mest varit roligt att skriva ändå, det är kul att skriva elaka texter om spel jag tyckte var dåliga och pretentiösa grejer om hur ett spel fick mig att finna vänner i två främlingar för tio minuter när vi slaktade utomjordingar tillsammans. Det är jobbigt med deadlines och så, jovisst, men att faktiskt kunna bli klar med något och sedan bara maila det till Affe och det är klart, det är så jävla skönt. Tänk om resten av livet var så enkelt, att saker liksom blev klara och lösta och så var det bara så.

Mårten åkte hem till Sverige imorse. Känns jävligt tråkigt. Vem skall jag sitta uppe och supa med tills alldeles för sent/tidigt och kolla på KoRn-videos med nu? Vem skall hi-fivea mig efter ”that’s what she said”-kommentarer? Det är en språkresestuderandes förbannelse, att alla vänner man möter åker iväg förr eller senare. Det är förjävligt, rent ut sagt. Riktigt jävla hemskt.

Och förresten: Vafan Sanna, bara för att jag börjat skriva här får ju inte du slacka efter! Skriv!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Raindrops keep falling on my head

Jag somnade efter skolan idag. Det var skönt. Drömde lugnt och fint och allt var najs. Men så vaknar jag plötsligt av att en kackerlacka ramlar ner rakt i ansiktet på mig. Nu vet jag inte om jag nånsin kommer att kunna somna igen.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Make War

Lördagens Halloween-fest i Setagayahuset var väldigt lyckad. Trevliga människor, fina vänner och en flaska Jack Daniel’s. Svårt att misslyckas med den kombinationen, ne?

Jag var utklädd till en varulv, men blev senare Torsten Flink och ännu lite senare Torsten Timberlake. Och så Orlando Bloom, såklart, men honom ser jag ju alltid ut som, eller nått. Mårten var sjukt söt som Kururu och det var sjukt jävla roligt att se honom gå in på 7-11 och köpa en Chu-Hai och McDonals för en Mega Mac. I sann japansk anda höll de som jobbade där masken och skrattade honom inte rakt i ansiktet, vilket förmodligen skulle ha hänt om man ramlade in på en 7-11 i Sverige iklädd gula tights och gulsminkat ansikte.

Idag var lite seg men väldigt fin också när vi åkte till den där Israeliska restaurangen i Ekoda. Jag åt kycklingspett och det var nog den godaste måltiden jag tryckt i mig på väldigt länge. Hungern är väl den bästa kryddan. Jag, som vanligtvis inte orkar särskilt mycket, tömde tallriken och åt till och med efterätt efter det! Haha, jag är som ett barn, känner mig nöjd när jag tömmer tallriken. Borde fan få ett kinderägg eller nått för att jag varit så duktig!

Sitter vaken nu mitt i natten och transkriberar intervju från Tokyo Game Show. Är minst sagt lite efter i mitt skrivande, så kommande veckan blir nog rätt stressig. Vilket ju känns jävligt jobbigt då det är sista veckan Mårten är här. Får försöka vara effektiv så jag hinner spendera lite tid med honom också. Men jag gillar inte det här med att folk ska åka hem till Sverige hela tiden. Vafan, liksom.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Waitin’ Around To Die

Idag gjorde jag det här:

Loves the musics

Det gjorde ganska ont. Ondare än min tidigare tatuering. Men jag är nöjd och det var värt det, det gör inte så jävla ont egentligen, och trots att det gör ont så är det ändå mest en intressant upplevelse. Man hamnar i nån sorts trans när nålen börjar borra ner i skinnet, det är meditativt. Lite så ”the needle tears a hole, the old familiar sting” som i den där NIN-låten Hurt som Johnny Cash gjorde till en av musikhistoriens vackraste.

Just nu sitter jag och peppar inför imorgon då det är Halloween/hejdå-fest i settan. Kommer bli jävligt kul, tror jag, men det är ju lite bittersweet – minst sagt, att det måste vara ett ”hejdå” kopplat till det. Vet inte hur jag ska klara mig utan alla när de åker. Det är tur att Sanna stannar i varje fall, och att Kristoffer nog aldrig kommer att lämna staden. Det blir nog bra.

Avslutar dagens inlägg med en av mina absoluta favoritlåtar, Waitin’ Around To Die av Townes Van Zandt. Låten i sig är finger-picking och den vanliga texten om att supa och spela bort sina bekymmer, men det är just den här videon, tagen från dokumentären Heartworn Highway, där Townes får en gammal svart man att gråta i vad som ser ut som hans eget kök. Det är omöjligt att inte bli rörd.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Istället för att plugga, jobba, sova

Så leker jag med musikprogram mitt i natten. Lyssna på bifogad låt för increased audicious pleasure.

Att falla mot asfalt – bultbräda

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

新宿の混乱。

Igår irrade jag runt i Shinjuku i ungefär 30min. Jag skulle spela in mina vocals med The New House, men jag hittade inte studion. När jag kom hem och googlade stället (vilket jag borde ha gjort från början) så visade det sig att det låg åt det motsatta hållet från vart jag letat. Det blev ingen inspelning. De hade bara studion till lite innan tio och jag skulle ha varit där vi nio. Argh! Jag fick verkligen sämsta riktmärkena (dvs NOTHING!) så jag skyller väl lite på Seiya och gänget, men jag hade fortfarande kunnat kolla upp det innan. GOD I SUCK!

Idag är det live på Zher of the Zoo i Yoyogi. Det ska bli kul! Men samtidigt lite pinsamt att träffa alla efter gårdagens incident. Unghh. Skjut mig. Jag vet inte vad jag ska ha på mig!

Eftersom jag ska repa vid fem så måste jag gå tidigare från skolan, så jag får förlita mig på mina acting skills oh låtsas må illa och vara nära på att spy eller nåt. I can do it.

Känns bra att Mattichan har börjat skriva igen på bloggen. Woho!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized