2011 del 2

December

December började med en tidig bounenkai (slutet av året fest) som man skulle kunna jämföra med julbord eller julfest. Det har förvisso ingenting med julen att göra, utan mer ett sätt att fira  året som gått och dricka i kollegor och goda vänners lag. Fira kanske är fel ord, ett avslut på året helt enkelt.

Jag, min klass och våra lärare firade att jullovet var inom räckhåll i Shinjukus nichome (också känts som Tokyos gay district). Chie hade bokat bord på ett ställe som vår lärare hade tipsat om där huvudrätten bestod av motsunabe (tarm-gryta).

Som svensk låter det inte speciellt inbjudande och det är det inte heller. Jag ville dock inte förstöra stämningen utan bad snällt mina vänner att peta bort motsun ur min del.

De hade de godaste kycklingvingarna jag någonsinn ätit.Över naben hällde vi på friterad gobou, en japansk rotfrukt som är min nya favorit!Efter maten hade vi bingo (lotteri) där min lärare i mönsterlära hade köpt kalendrar, kakor och choklad som lottades ut. Här är Kaori och Yu med varsin julkalender.Eri chan och Kie poserar glatt med jul senbei och choklad.Omori kun fick en nitlott, men läraren tyckte så synd om honom och gav honom en jul senbei. Senare van han äve en julkalender i sten sax och påse.Jag vann en julkalender jag med.Till höger är Iwao san, vår designlärare och till höger är Toki san, mönsterlärare. Alla åt vi för mycket och kunde knappt röra oss, men en promenad till Okadaya (en tyg och sytillbehörs butik) blev det ändå för mig och Yoshino chan.

Chie åt tydligen så mycket att hon blev sjuk dagen därpå. Så kan det gå!

I decembermörkret tittade jag och några vänner på total lunar eclipse i Yoyogiparken.Med oss hade vi glögg och tilltugg. Det var helt klart den bästa upplevelsen under året bara för att den var så spontan. I år ska det bli mer spontana upptåg har jag bestämt. Ja, efter att jag avslutat mitt projekt då såklart.

Jag var i skolan sex dagar i veckan från klockan nio på morgonen till sex-åtta på kvällen.

Jag blev nästan klar med korsetten.

Hösten och vintern är aptitens årstid er och vintern är till för att äta nabe (gryta). Årets första nabe åt jag hos Nobu san och Maki san som bor bara två stationer från mig i Shimotakaido. När det är nabe fest så kommer det alltid mycket folk. Jag hade med mig glögg kvällen till ära.Det finns olika sorters nabe, shio (salt), kimuchi (koreansk inalgda grönsaker), svamp mm. Den här gången lagades det kimuchi nabe.

Mitt i kaoset tog jag och Wataru en morgon promenad i det vackra vinter Tokyo, som mer ser ut som en svensk höst.

Det var bland annat den här promenaden som fick mig att bestämma mig för att stanna i Sasazuka.Efter promenaden åkte jag in till Shibuya för att titta på Ken chans utställning på Candy, en butik som även Lady Gaga besökte under sitt besök i Tokyo innan jul.

Jag älskar färgerna under hösten och vintern i Tokyo.

Jag fick ett efterlängtat paket från mamma.I paketet låg mycket godsaker, bland annat müsli, lakrits och torkade kantareller.Första dagen på jullovet hade jag en liten julfest hemma där jag bjöd på glögg, köttbullar och potatis. Till detta hade jag också gjort en kanatarell sås på grädde och soya som gjorde en stor succé!

Alla hade med sig olika godsaker. Det är trots allt mycket roligare med knytis, dessutom underlättar det mycket för värden.

Min julafton bestod av en dejt med mitt arbete och en middag med mig själv som bestod av resterna av julfesten. Det bästa med att ha folk över är att man gör så mycket mat och slipper laga mat några dagar framöver.

Jag avslutar min uppdatering av december här. Nästa gång kommer en sammanfattning av nyår och oshogatsu (en japasnk högtud i början av Januari där de flesta åker till sina bardomshem för att äta typsik oshogatsu- mat). Nu måste jag fortsätta med min jacka. Jag har trots allt en deadline på två veckor då min fotografering blev framförflyttat en vecka. Jag har en känsla av att det kommer att bli väldigt mycket kaffe framöver.

You

You will meet a lot of people in your life. Some of them will only be in your life for a short period of time and some you might grow old with. Friends, better than Boyfriends or girlfriends help us define ourselves.

There are all kinds of friends. The ones you have coffee with and discuss your latest projects with, the ones who holds you without saying a word when you’re crying so much you can hardly breathe or the ones you dance with until five in the morning. Each one is special and has their own ”purpose”.

Today I want to introduce a very special friend of mine, Fumiko.

Fumiko is an inspiring person in many ways. She is a perfect example that you don’t have to go to collage to be good at something. She’s been studying English for many years by herself by watching dramas and looking up the words she don’t understand. She is always challenging herself by doing things like going alone to N.Y to explore the streets of Brooklyn,  working the underground hip hop/black music scenes as a party photographer and making the most original nail art in Tokyo. She always compliment you on your style or a piece of work you have done, and she always makes the people around her feel good about themselves.

However, he thing that I find most inspiring about her is how ”imperfect” she is. She is not ashamed by her flaws and she allows herself to make mistakes (something I’m still working on myself. To criticize myself less that is) and I find that truly beautiful. There is nothing I dislike more that people who can’t make joke about themselves,  people who think they are better than other people, or worse, a narcissist who doesn’t even have a reason for being one.

I love Fumiko because of her flaws, her honesty and for staying true to herself.

Fumiko is beautiful and inspiring because she is perfectly content in not being perfect.Picture borrowed from Yoshinori Honda.

2011 del 1

Här kommer en liten summering av det ni inte fick se i slutet på förra året.

November.

Jag åkte med tre vänner till Gunma ken, 3 timmar utanför Toyko för att färga bastyget till mitt avslutningsprojekt.Jag och Kie i min klass tog tunnelbanan till Shinmatsudo, där vi möttes upp av Kaori som var chaufför för dagen. Därefter började vi den 2 timmars långa resan mot Kiryu i Gunma ken.Vi var lite osäkra på om vi kommit rätt då ”fabriken” inte riktigt såg ut som vi hade förväntat oss. Vi fick sedan reda på att det är en familj som sköter företaget och att de färgar tyg på första våningen i huset, som kanske mer kan beskrivas som ett stort garage där de placerat olika sorters färg-kapslar, maskiner och tork-rum.

Kaoru med Dai sempai (gamle mästaren) som satt lite väl nära mig under lunchen.

Kie (som ska börja på samma företag som jag, och samma avdelning till och med!) står i torkrummet och kontrollkollar färgningen på sitt tyg.

Vi var på Yamasaki senshoku från tio på morgonen till nio på kvällen. Man kan ju säga att vi var en aningen möra efter det. Kallt var det också. Vi pendlade mellan att röra oss ute i färgrummet och torkrummet där det var bastu-varmt fast tort. Vi bilade hem och gasade på som bara den på motorvägen och var hemma på bara 1,5 timmar. Vi avslutade dagen med yakiniku sedan sa jag och Kie hej då till Kaoru och började den långa resan hem med tåg.

Min födelsedag,firades med tårta på Harbs i Ebisu Gardenplace efter en helt vanlig skoldag.Jag beställde en crêpe-tårta med päron och vaniljsås.Jag hade dock lite beslutsångest mellan crêpe-tårtan och kuritårtan (kuri=japansk kastanjenöt).Aya  och Chigusa  tar koncentrerat kort på bakverken.Jag och Kie med jätte-tårtbitarna.Medan vännerna gick tillbaka till skolan för några sista timmars arbete så fortsatte jag ut i natten. Wataru hade nämligen bokat bord på en fransk restaurang i Komagome.Det var ganska svårt att hitta till stället och det slutade med att vi var 1,5 timmar försenade. Som tur var så hade restaurangen öppet till elva så vi hade gott om tid att pröva för många sorters vin.Maten var gudomlig. Till förrätt åt vi en blandtallrik med gåslever, laxmousse och annat gott. Och efter det åt vi varsitt ostron (som Wataru senare blev sjuk av).Till varmrätt åt vi fisk med vittvin sås och nötkött med blåbärssås.I slutet kom kocken ut med en födelsedagsbricka med kanelglass och citron panacotta. Lägg märke till att han skrivit ”Riz Laz” som är namnet på Watarus band längst upp i den vänstra hörnet. Slutet gott, allting gott kan man tro, dessvärre blev Wataru magsjuk på vägen hem, troligen på grund av ostronet. Det blev inte mycket sömn, varken för Wataru eller för mig den natten.Dagen efter öppnade jag födelsedags presenterna jag fått av Oka chan och George. Av Oka chan fick jag en filt som jag använt i stort sett varje dag, och av George fick jag en kopp i serien Fire King ”Orange sunset” .

Som ni ser så tog jag inte många bilder under november, utan spnderade mer tid till att förberede inför slutprojektet. Nästa uppdatering, December! Men först ska jag sy lite. På återseende.