Bröllopsprojekt

Man kan ju tycke att jag borde ha all tid i världen att blogga (det tycker öven jag) men det verkar inte som att jag frivilligt öppnar någon lucka. Detta har såklart sin förklaring och kan bäst beskrivas med lite bilder.

Efter en sista fitting så kan jag snart börja med den riktiga klänningen. Jag börjar bli riktigt nervös, kvalité- och tidsmässigt. Jag ska försöka att boka tid med min sensei i mönsterkonstruktion från Esmod för lite tips angående handsömnad, mönsterkonstruktions-relaterade svårigheter och så.

Det här men att avsluta påbörjade projekt (till mig själv) är inte min starka sida så idag ska jag ängna mig åt att fålla en klänning, sy färdigt min 40-tals two piece och organza pencil skirt samt göra om en prickig klänning till en byxdress. Hejja! Tidsoptimist som jag är så har jag ännu ett projekt att ta mig an när jag är klar med dessa sysslor. Nämligen att påbörja min och Oka chans bäddräkter. Hejpa!

Renovering

Japp. Nu känner jag att det är dags för en förändring i bloggen (utöver det faktum att jag ska försöka skriva oftare).

Det blir mindre bilder från utekvällar och mer bilder från mina projekt. Dags att bjuda in till ateljén och den keativa processen.

Enjoy.

Små lyckorus

Ibland kommer jag på mig själv att jag är lyckligt lottad som bor i Tokyo. Till exempel de gånger som jag cyklar genom natt- Tokyo och swishar fram för att benen är så pepp på att snart få dansa, eller de gånger jag cyklar hem från Yoyogi parken och suger in all grönska mitt bland alla höghus och harajuku girls. Men kanske mest de gånger som jag och Wataru cyklar hem morgonen efter utgång. Eftersom det snart är sommar här så är det förmiddags-ljust redan runt 5 tiden. Jag och Wataru och våra cyklar som nästan cyklar sig själva. Cyklandes i solljuset. Bara han och jag.

Aloha

Det här är förvisso ingen modeblogg, men de har kanske varit lite väl lite bilder på mig på bloggen.

I brist på annat att skriva just nu så kommer lite idolbilder på yours truly, från photo booth.

Varsågoda.

2011

Det är här äventyret börjar. Förra året i Maj var jag glad över min pikétröja från Uniqlo som jag fått efter ett streetsnap jobb.

Troligen en fredag efter skolan. Något måste man ju fira den helgen med! Sedan var det bara fredagar som jag tog ”ledigt”. Resten av helgen satt jag mest och fipplade med mitt avslutningsprojekt.

Alltid redo! Jag i min hemateljé. I bakgrunden ser ni min ”oshi ire” som det heter på japanska. Det är alltså en japansk version av garderob och består av en bred hylla där man kan förvara futonen, kläder mm. Jag har öppnat halva ytan för att kunna rita mönster. Ljuset är dock ganska dåligt, men till hjälp har jag 50-tals lampan jag fick av Wataru i födelsedagspresent. Gilla.

Otsukare sama ölandet fortsätter. Som vanligt dricker jag själv.

Bland de jobbigaste detaljer jag gjort på ett klädesplagg! Cutwork med fyra lager, dessutom var de 3 undre lagen i bomulls organza och väldigt ömtåliga. Jag kan ju säga att jag höll andan varje gång jag kom med saxen och pillade!

Efter non stop fixande med skolan belönar jag mig med glass. Från 100 yen Lawson förstås.

Bara lite till på kappan!

Jätte salladen. Skinka och melon var ett säkert kort i sommarhettan.

Rita rita rita.

De perfekta lockarna kommr alltid lägligt fram vid kvällstid.

Work work work.

Nytt brevpapper och den trogna följeslagaren, ölen.

Nyblekt.

Rödvinet åkte fram.

En natt av att färga tyg.

Jogga hade jag tid med en gång i månaden, om ens det. Här är en av de fåtal gångerna jag hade tid att bege mig ut i terängen.

Favorutpose? Lite lätt uppvinklat huvud och seriös blick. Detta var för övrigt en favorit färg-kombo förra året.

Sailor mode.

Jag med vin. Igen.

Jag gjorde en Frida Khalo inspirerad håruppsättning med flätor och schal.

Julkort!

Det var julfest hemma hos mig. Eftersom det var jul bjöd jag på glögg till alla japps och alla älskade det! Hot wine. Det nya röda.

Kamma lång lugg.

Favorit hatten.

Jag firar in det nya året i ansiktsmask.

2012

Blev ”Global winner” i Miu miu’s FNO events styling tävling, och fick en väska som pris!

http://www.miumiu.com/ja/musings/5

Inramat var det här.

”Bob” upsättningarna var en favorit som hängde med från förra året.

Jag på omslaget till reklambladet för OPE, ett samarbete mellan min skola och Lumine2 i Shinjuku.

Mitt första försök till Faux bangs med ”stoppning”.

Watarus glasögon som egentligen passar bättre på mig.

Faux bangs utan ”stoppning”. Gles och spretig.

Nyvaken i Daitabashi. Jag bjuder på den här.

Frida Khalo inspirerad blomster-uppsättning.

Nu är det tillräckligt varmt att visa magen i små tröjor, vilket betyder att det snart är sommar. Men först ut är regnperioden. Den kommer antagligen infalla under nästa eller näst nästa vecka. Huvva. Bäst att springa ute medan man kan!

Förhoppningsvis ger träningen lite reslutat snart. Shorts sommar med Elin på håll, here I come!

Mintgrönt och spets

 Mitt i detta vakuum har jag ett litet projekt (som inte är så litet) som håller mig igång de dagar jag inte stänger ute allting och reser tillbaka till Capeside och mitt 13 åriga jag. Projektet innehåller flera lager organza, spets dekorationer och stora 50-tal silhuetter. Sug på den ni!

Idioten

 I söndgas, trots avskräckande väderleksrapporter, så bestämde jag mig för att ta cykeln till Red Cloth. Vägen dit var inga problem, inte skulle lite duggregn få mig att säga nej till lite motion framför utryckslösa anskiten på tunnelbanan.

Det var dock inte lika roligt att cykla hem i spöregn. Som tur var hade jag förutsett att det antagligen skulle regna mer på vägen hem och hade duktigt nog tagit med mig en halsduk som jag snyggt virade runt huvudet för att skydda mitt hår och min syn så gott jag kunde.

Såhär snygg och dyngsur var jag när jag kom hem. Min lilla lugg-tupé mådde inte så bra av all vind och regn, men vad gör man inte för lite äventyr ute i Tokyo natten!

Tribute

I Söndags hade många samlats på Red Cloth i Shinjuku för att hedra Ishiyama. Jag tror att det var fler folk den här söndagen än det var förra lördagen då Boz Boorer uppträdde.

Vid scenen möttet jag av det här plakatet, en ”före” och ”efter” bild av Ishiyama, mer bestämt ”med hår” och ”utan hår”.

Longesome Slim.

”Johnny” Akiyama, även kallad ”The Champ”.

Riz Laz spelade.

I slutet kom Boz upp på scen som hemlig gäst!

Det var flera band som spealde under kvällen, och sist ut var Ramjet Ramblers, bandet som Ishiyama spelade ståbas i. De stod på scen för första gången med sin nya bassist. Det var minst sagt känslosamt, både för de på scen och de som stod och lyssnade.

Det finns många saker man kan säga om Ishiyama san men en sak är då säker, han var älskad av många.

Nobu+Maki

För en vecka sedan hade jag det stora nöjet att gå på Nobu san och Makis bröllopsfest. Jag var sen i vanlig ordning och kom precis när brudparet skulle göra entré så jag fick snällt stå och vänta tills talet av brudgummen var avslutat.

När jag kom ner hade maten redan serverats och några minuter senare var paret i färd med att skära tårtan.

 

Maki var så himla vacker i sin empire klänning och krans!

Så var det dags för brudgummen att uppträda.

Jag och Coucou.

Sedan var det dags för utlottning av lite presenter. Tomonari san, vår toastmaster för kvällen, var stilig i helröd kostym. Rawr!

Efter festen var det dags att dra vidare till Red cloth. Boz Boorer (gitarrist i Polecats och numera gitarrist till Morrisey) skulle uppträda med Riz Laz som bakgurndsband på The Bash.

Jag och Oka chan åkte i förväg, men hade ingen lust att hänga i en tom lokal så vi gick till en izakaya för att värma upp. Som ni ser här har jag en del läppstift att välja mellan. Jag har inte lyckats hitta det perfekta röda än så jag blandar ganska mycket.

Go san öppnade spelningen med några låtar.

Sedan var det dags för Boz Boorer att inta scenen!

Det kördes en blanding av classisk 50-tals rock och polecats låtar. Det var nog första gången på tre år som det varit fler än 15 personer på Bash. Det var så knökfullt att det knappt fanns plats att dansa! Om ändå alla kvällar kunde vara som denna. Finns liksom lite störra utbud av kavaljéer, och folk vågar dansa mer. När klockan slog fem kände jag att jag dansat färdigt och fick skjuss hem av Oka chan som skulle hem samtidigt.

Jag tror jag sov till två dagen efter. Det känns sorligt att säga men det börjar kännas i kroppen när man varit ute.

Svalor

Jag har varit sämre än vanligt på att hålla er uppdaterade. Jag befinner mig i ett vacum, och det händer ungefär lika mycket som i ”I väntan på Godot”. Ibland händer det dock säker som får mig att vistas utanför lägenheten. 

Häromdagen blev jag nämligen medbjuden av Kristoffer på baseball. Eftersom det var första gången någonsin så var jag sjukt pepp. Vi köpte med oss öl och edamamebönor och gick mot Meijijingu baseball stadion för att möta upp Kristoffers vän Natsumi, som hade biljetterna.

Jag har aldrig varit ett fan av att se sport, varken på tv eller irl, men jag måste faktiskt erkänna att det var ganska awesome att sitta på högsta parkett (nästan), dricka öl, prata om all möjligt och emellanåt faktiskt titta på spelet.

Det var Swallows och Giants som spelade och det slutade med att Swallows van med 2-1. Go san (sångaren i Riz Laz) var inte allt för glad när jag smsade honom senare på kvällen för att informera om kvällens match. Han är nämligen ett stort Giants fan. Trots att jag inte har reserverat mina hejjarramsor för något speciellt lag så känns det ganska bra att hålla på Swallows, om inte enbart bara för att reta Go san.

4 in the morning