Har precis avslutat min påhittade redogörelse angående finans av hushållsutgifter. Både min gamla och mina nya skola känner till CSN, eller förstår åtminstone min förklaring av CSN som fenomen, något som verka vara svårbegripligt för den japanska immigrationsbyrån. Jag måste därav ljuga lite och skriva att det är min far som finansierar mina hushållsutgifter. Vilket han i och för sig säkert kommer göra till viss del (förlåt pappa!! Men jag har åtminstone hyfs att förvarna dig lite genom att skriva det här ;P). Jag verkar inte komma undan min tendens att leva som parasit och sluta leva på andra. Jobbigt att erkänna, men sant.
Nu regnar det IGEN vilket förstör mina planer på att ta mig till Shimo för att titta på ett par skor. Onödiga utgifter (som för mig egentligen inte anses som onödig) är någonting jag borde försöka hålla igen med lite. Jag jobbar på det! Ingen shopping tills att jag fixat lägenhet och har kommit i ordning med min ekonomi (vilket i och för sig aldrig lär hända ;_;. 頑張れ!)
Den här veckan har varit ett helvete på många vis. Jobbat för mycket, och vid sidan av det haft problem med att överföra pengar från min svenska bankkonto till mitt japanska. Det ledde i sin tur att jag inte kunde betala intagningsavgiften i tid och bröt ihop totalt. Det visade sig såklart i slutändan att det var på grund av min ouppmärksamma karaktär och diverse missförstånd från min sida. De jag talade med på Mitsubishi var till slut tillmötesgående nog och såg lite mellan fingrarna på de ofullständiga uppgifter som orsakade hela problemet (vilket bestod av att jag utelämnat att skriva mina två mellannamn och mitt andra efternamn i skrivfältet för mottagare av överföring -_-;). Det är nämligen så att mitt japanska konto är skrivet i mitt fullständiga namn, det vill säga förnamn, mellannamn och efternamn. Det hjälpte inte med att jag försökte förklara för dem att vi vanligtvis inte brukar använda oss av mellannamn är vi öppnar bankkonto i Sverige. Men reglerna är annorlunda i Japan och det måste man respektera. Jag ska i fortsättningen vara mer uppmärksam för att förhindra liknande missförstånd.
Det som återstår nu är all jävla pappersarbete om att förlänga mitt visum. Jag ska för TREDJE gången betala för att få mina betyg/närvaro utskrivet TROTS att jag gett Esmode samma papper innan jag åkte till Sverige. Jag antar att det beror på att sådana dokument inte får vara mer än en månad gamla. Jag fick också höra att de på Esmod ansåg att det var bättre om jag gick till en översättare om att få mitt intagningsbevis översatt till engelska då de tar en liten avgift för att översätta dokument OCH att det verkade som att det skulle ta tid. TACK för att ni säger det NU. Jag har väntat i en vecka på att få ett översatt dokument och få veta när det första terminen slutar så att jag kan skicka in min ansökan till CSN så att jag kan LEVA i höst. Saker och ting går lite väl LÅNGSAMT i Ebisu. Jag är verkligen tacksam över att de hade överseende med att jag var så sen att betala in intagnings- och terminsavgiften, men jag har lire brottom jag också. Kan jag inte skicka iväg min ansökan om CSN bidrag och stipendium snart så kommer det resultera i att jag får leva på ingenting den första månaden OCH att jag mister chansen att få ett bidrag till att kunna betala nästa årsavgift. Stressad? Nej nej, jag är lugn som en filbunke.
Ikväll är det Gonna Ball som gäller och innan det Karaoke. Inte blir det att sova länge heller för imorgon måste jag vara på jobbet runt halv tolv och jobba till tio på kvällen. Är inte överdrivet pepp på ett 10-timmars pass men det saknas personal och någon måste ställa upp. ファイト!
Nu till den svåra frågan, vad ha på sig?
De senaste dagarna har jag lyssnat väldigt mycket på den här låten, http://www.youtube.com/watch?v=_BKsX71aFJE&feature=related. Grabba tag i en partner och jive’a tills solen går upp över Mt Fuji!