Tågåk och tatueringsförbud

I onsdags åkte vi till Oedo onsen på Odaiba (en väldigt känd konstgjord ö i utkanten av Tokyo) för att bada varmt bad. Eftersom det är ett relativt känt onsen och jag hade varit där 2 å tidigare med Helena som var tatuerad (vanligtvis får man inte komma in på onsen om man är tatuerad) så fick jag för mig att det var helt ok för tatuerade som icke- tatuerade. Det första som står på en skylt vid skåpen man lägger in sina skor i är ”Those with tattoos will be asked to leave immediately”. Med tanke på att vi åkt fel i en timme på grund av mig så kändes det lite snopet att åka hem, så jag lyckades övertala Elin att det inte var någon fara och att hon lätt skulle kunna dölja den med den lilla handduken man får innan man går in för att ta sitt bad. Det gick förvånansvärt bra och vi klarade oss ifrån att bli utkastade.Efter att ha badat i 30 min var jag och Elin helt färdiga. Isak däremot var i de varma baden i över en timme. Han hitta någon ”as skön snubbe” som han skulle ha uttryckt det och blev helt enkelt fast. Vi gick fyra varv runt området som inte var speciellt stort och kunde fortfarande inte hitta honom så vi började äta i förväg. Till middag blev det oden förr min del och ramen för Elin. Det har nog aldrig varit så gott med en iskall öl. Till slut hittade Isak och trion var komplett.Isak tog en klassisk curry med tonkatsu (friterad fläsk).Vi tog det väldigt lugnt fram till att jag upptäckte att vi hade tio minuter på oss till vår sista tunnelbana. Jag har nog aldrig bytt om så snabbt förut. Det var ganska jobbigt men roligt på samma gång. På tåget hem blev jag pawnad av Isaks lucky carm, upptäckte att Isak hade missat sitt sista tåg och att Elin, i all hast, glömt sina glasögon i skåpet. End of night.

Falling leaves and chijimi

Det var en solig dag och träden var alldeles gula längst vägen hem från sjukhuset.

Jag och Elin tittade på julbelysningen i Shinjuku medan vi väntade på att Isak skulle höra av sig.

Suica pingvinen var populär bland barnen.En doughnut han vi med på Krispy kreme, min första måste tilläggas. Sedan satte vi oss på en fantastisk koreansk restaurang med idol bilder på väggarna.

Chige med miso smak.Bibimpa!Sedan kom det in chijimi (koreansk version av okonomiyaki, eller rätt och slätt en koreansk omelett) och toppki (stark röd sås (kochujan) med något mochi- liknande (knådat ris). Toppki var tydligen ingen hitt men allt annat fick tummen upp.Koncentrerade.

På vägen hem såg vi en Eagels poster som vi var tvungna att ta bilder med.

Sedan bar det hemåt och spenderade resten av kvällen hemma med att dricka öl och äta konstiga (för mig vardagliga) snacks.

Uppehåll

Jag ber om insikt till föräldrar för det lilla uppehållet häromdagen. Uppehållet i förrgår beror på att Wataru har blivit inlagd på sjukhus.

I måndags morgon så ringde Wataru mig runt nio på morgonen och sa att han låg i en ambulans på väg till sjukhuset. Anledning var att hans mouchou var dålig. Jag som inte har någon koll på japanska medicinska uttryck eller ord för diverse kroppsdelar fattade ingenting och fick panik. Precis efter att jag lagt på ringer Watarus mamma då hon var orolig att Wataru kanske inte hade kontaktat mig. Hon hade nämligen inte ens kunnat prata med honom för att han hade så ont.

När Wataru ringde andra gången fick jag reda på vilket sjukhus han skulle till och skyndade mig att laga frukost till mig och Elin och sedan hoppa in i en taxi. När jag äntligen från träffa honom så får han ännu en gång förklara vad det är som hänt och jag kan äntligen slå upp ordet på min digitala dictionary. Mouchou- blindtarm. Vilken lättnad! Det var inte lätt att se honom ligga på sjukhusbritsen och vrida sig i smärtor men jag visste att det inte var någon fara för hans liv.

Han fick opererad väldigt snabbt och operationen tog bara 1,5 timmar ungefär. Jag var där hela dagen, samt Tomonari san (Watarus chef) och väntade på att hans mamma skulle komma ner från Fukushima (ligger ungefär 4 timmars bussfärd norr om Tokyo). Jag kan ju säga att det inte var de roligaste omständigheterna att träffa hans mamma för andra gången, men hon är en väldigt varm och positiv människa och tog det väldigt lugnt. Souvenirer hade hon med sig till läkarna, Tomonari san och mig! Nä klockan närmade sig sju sa vi hej då och åkte tillsammans hem till Daitabashi för att väta på att Kaoru, Watarus lillasyster, skulle sluta jobbet så att vi kunde g ut och äta tillsammans. Det slutade med att vi åkte in till Sasazuka i förväg och satte oss på en yakiniku restaurang. Runt elva- tiden kom ett samtal från Kaoru om att hon hade slutat. Vi hade vid det laget redan ätit färdigt men väntade på henne eftersom hon jobbar bara fem minuters gångavstånd från stationen. Det var, som sagt, under tråkiga omständigheter som vi fick träffas för andra gången men det var trevligt att få en chans att prata i lugn och ro med Watarus mamma.

Stackars Elin och Isak fick klara sig själva den dagen men de verkade ha det trevligt med att virra runt sig i Shibuya, gå på klubb i underjorden och vänta på första tunnelbanan med att sova på McDonald’s.

Som tur var ligger sjukhuset med gångavstånd från vart jag bor så att jag kan hälsa på varje dag. Igår var jag förbi oc gav honom en bok av Neil Gaiman, The Graveyard book. Om allt går bra så blir han utskriven den 31a, det vill säga om två dagar. Det blir dock ingen nyårsfirande för hans del. Jag, Elin och Isak får festa för hans del också!

Idag ska vi till Odaiba och bada onsen (varmt bad). Jag tror det var två år sedan jag gjorde det sist. Vi hörs sen!

Återförenade igen.

Och så kom Elin, min bästis, och julen kändes komplett.Vi började med att åka in till Harajuku för att möta upp Isak som ville se 80-tals japanska rockers. Dt var av någon anledning sjukt mycket folk ute. Måste ha varit på rund av någon konsert eller liknande event.Vi fortsatte in mot Shibuya och gick och tittade på konstiga och onödiga saker på Loft. Affären består mest av saker man tror sig vill ha men som man inte direkt behöver eller har användning för. Välkommen till Japan.Istället för hemtelefon?Det finns fullt av konstiga mössor. Här är Isak en onigiri (risboll, ofta i form av en trekant med fyllning i och nori(sjögräs) runt) och Elin en soyaflaska.Takoyaki (pankansboll med bläckfisk i toppad med takoyakisås och japansk mayonäs) och fugi fisk.Här väntar vi på Yuri vid Shibuyas station. Isak var i extas över att äntligen få träffa Hachiko.Gruppbild med Hachiko.Vi gick och åt yakiniku. Menyn var ganska spartansk men det var gott!Isak och Elin var nöjda.Tchöt.

Sedan blev det den obligatoriska karaoken. Här sjunger Isak More than this.Jag med Sapporo kun.Slutet på den perfekta kvällen. Nöjda gick vi alla och nynnade Toto på vägen hem. Nej, det gjorde vi faktiskt inte, men vi kunde ha gjort!

Juldagen

Jag och Isak träffades runt fyra- tiden för att åka in till Shimokitazawa tillsammans. Eftersom det är gångavstånd och solen fortfarande stod uppe så bestämde vi oss för att gå från Sasazuka.

Vi började med att hälsa på Wataru i butiken han jobbar i.

Här poserar Isak med ägaren till en butik i närheten av den Wataru jobbar i som visar sig vara ett professionell skejtare.Efter att Isak shoppat loss på diverse saker som skivor och hartass-lucky charms i olika färger så tyckte vi att äta crépe vore en bra ide. Det blev banan med vaniljsås och choklad. Mums.På kvällen blev det izakaya för hela slanten. 180yens (15kronors öl) öl for the win! Isak lyssnar koncentrerat på Ru.Ru chan.

The Ramjet ramblers spelade.Mei chan och Ru chan.Daddy Hiroki och Nobue chan i tomtedräkt.Sid san och Tama san firar 5 år som gifta med en jive.

När klockan slog fem så kände vi att det var dags att gå hem efter att ha dansat hela natten och vart allmänt lost in translation (Isak alltså). Fin kväll med andra ord.

God Jul!

Igår kom Isak oskadd fram till Narita flygplats, utan bagage. Det hade blivit kvar i Wien, men han var glad ändå!

Jag hötte upp honom på has hotell och tog med honom hem för att försöka fixa boende för resten av tiden på couchsurf.Det här fick bli hans profilbild.Här fipplas det med mail. Rubrいkan var bäst, för den hade jag kommit på. ”All I want for christmas..is a couch :)”Hela dagen satt vi och skickade ut mail, men när klockan slog sex så hade jag lovat Isak att få sova lite då han inte sovit någonting på planet hit. Han som till halv elva ungefär och då ringde jag Wataru som fortfarande var på jobbet (pga pengar som inte gick jämt ut) och bestämde oss för att gå ut i förväg till stället vi skulle äta på. Det fick bli en taco bar i närheten av mig.

De spelades stämningsfull klyschig julmusik.Vi började med att beställa in lite guacamole och natchos.Vi drack tekate (mexikansk öl som man dricker med salt och citron)och jämförde fötter. Wataru var väldigt fascinerad av Isaks längd.Sedan bestämde vi oss för att gå vidare  till en Izakaya (japansk traditionell bar).Vi hamnade här.Vi beställde in edamame bönor och tsukemono (japansk pickles).

Och sashimi förstås.

Wataru häller upp soya åt alla.

Sedan var det dags för mig att äta mitt första ostron. Jag var så himla nojjig att den inte skulle gå att svälja, så jag tvekade länge innan jag till slut fick i mig den.Det var trots allt inte s farligt som jag hade väntat mig. Kanske ingen favorit, men det var en rolig upplevelse!

Efter att både jag och Isak modigt fått i oss varsitt jätte ostron så var vi nöjda och bestämde oss för att bege oss hemåt. Eller snarare, personalen kom förbi och bad oss betala notan då de stängde.

En fin fin julafton!

Isak arrived safetly and sound in Tokyo today. I met up with him at the hotel and brought him back to my place where we tried to find a place for him to live. We tried couchsurf but we haven’t had any luck yet. Must be because of the hollidays.

Since Isak hadn’t slept for the whole trip I let him sleep ‘til half past ten in the evening. Then I woke him up and decides that it was time to go out to eat. I called up Wataru who was busy as usual at work and decided that we’d go ahead. We went to a tac bar near my place where they had christmas lightening in the ceiling and playes christmas songs during the whole evening.

After having some nachos and Tekate beer we decides to continue drinking at a izakaya. We made Isak eat nankotsu, edamame beens, tsukemono, sashimi and of course nihonshu, japanese ricewine. He liked the oysters and the grilled mackarel best. When the staff asked us to pay because the lace was closing, we decides to head home and catch some Zz’s.

In other words, a great christmas eve.

Klappjakten

Jag hade inte tänkt köpa någonting i år till någon MEN så fick jag så generösa bidrag till min födelsedagspresent, en Baby Lock overlock maskin, så jag var tvungen att köpa något fint och skicka som tack. Idag gav jag mig alltså ut i Tokyo på klappjakt. Tur att det inte var mycket jag skulle inhandla och att jag visste exakt vad jag skulle köpa annars hade det nog tagit dubbelt så lång tid så mycket folk som det är ute på gatorna. Tänk Stockholm gånger 10, minst.

När jag kom hem var det dags för inslagning av paketen och skriva små hänvisnings- lappar. Det tycker jag nästa är roligast.

Om jag inte hinner skriva någonting i morgon så önskar jag er alla en god jul!

Puss och godnatt.

Storbak och mustig kycklinggryta med rödvin

I går bestämde jag mig för att lägga manken till lite extra när jag lagade middag. Den senaste tiden har bestått av att bli färdig med mitt designprojekt och det har därför inte blivit så mycket kvalitativ mat. Något snabbt, något lätt har varit mottot. Så, i går gick jag ut och handlade och det var nog första gången på länge som det kändes roligt att handla.Jag började med att göra en sats kanelbullar och gjorde en matmuffin- deg medan kanelbulle-degen jäste.Medan matmuffisen var i toastern (jag har ingen ugn utan lagar allt i en toaster) så börade jag förberede grytan.

Svamp (shimeji och enoki), 1/2 lök, 1 morot, 1/2 paprika, 1/3 del paket bacon och 1 filé kyckling. Till spad hade jag i 1 liter vatten, en halv köttstuvnings buljong och i med cirka 3 deciliter vin. Hur enkelt som helst!Till det åt vi potatis och drack resen utav vinet. Det blev en alldeles fantastisk gryta! Jag måste säga att jag är imponerad över mig själv.Sedan drack vi vin, åt ost och parma skinka och pratade till klockan 4 på morgonen. Eller ja, Wataru hade redan somnat vid det laget och pratade i sömnen om Olong te och motorcyklar. En fin kväll helt enkelt!

Inspiration, inspiration where art thou

Ingen inspiration. Kan inte teckna. Inte designa jackor. Om man ändå hade ett uns av talang som Christian Dior eller John Galliano.

Just wide rock and roll

I torsdags ställde jag och min jätte förkylning oss på scen för att delta i Just wides numera månatliga session. Det konstiga var att jag faktiskt tror att jag blev lite bättre av att uppträda den kvällen. Rock and roll, den bästa medicinen mot en förkylning! Låt mig stolt presentera Sanna and the voo doos (eller Sanna and the Rizexel, your pick).Sången stod som sagt jag för.

På kontrabas hade jag min allra käraste Wattis(The Rizlaz)<3Gitarren stod Tomonari san (The Drexel), organisatör bakom klubben, för.På trummor hjälpte söta Saori chan (Stompin’ Riff Raffs) till.Jag höll ett ganska krampaktigt grepp om mikrofonen hela kvällen. Vi hade roligt i mellansnacken.Efter två låtar steg Ryo san, (också organisatör och dj för klubben) upp på scenen som gäst.Gäst numer två var Nobu san som rockade loss rejält!Eftersom jag var förkyld så blev det lite egna toner emellanåt, som Prinjis skulle beskriva det.

Det var koncentrerade miner.Även från min sida.Inlevelsefullt av Tomonari san.Medan Saori chan var mest glad.

Bästa bilden från kvällen bjuder jag på som en tidig julklapp! Tomonari sans min är helt priceless!Jag och Yui chan.Det var ganska fullt med folk med tanke på hur många som brukar komma.Det var här magin hände efter spelningen. Tamae cha, Yuka chan och jag.

Tack till alla som kom och tittade!