火曜日の憂鬱

Idag var ingen bra dag. Trött, ganska mycket tårar (jag har blivit världens tötnt) MEN jag blir alltid lika glad av att få meddelanden från Wataru. Idag gick jag tillbaka och tittade på ett som jag fick i söndags.

”今昼飯会にwendys来てる。まだ気持ち悪くて胃が逆さまになってる感じだよ*svett*昼飯食べても吐いてしまうかも。。

打ち合わせもあって、大変だろうけど、今日も頑張ろう！！

サナ大好きだよ

PUSS”

いきなり”サナ大好きだよ”って。ちょっとびっくりしちゃったけど凄く嬉しい。Helt plötsligt fick jag lust att skriva på japanska. Det höll en mening. Jag ska jobba på det där.  Sen. Det var lite oväntat att läsa, även om ”daisuki” inte riktigt är samma sak som ”ai shiteiru” but still! (För alla er därute som faktiskt läser bloggen (ni är nog inte så många) och inte kan japanska så betyder alltså daisuki..tycka om? Nej suki är tycka om och daisuki är tycka jätte mycket om? Jag vet inte om det kanske klingar lite mer romantiskt på japanska. Typ som ett ”I love you” fast inte lika..seriöst. Typ)

Nu ska jag översätta lite kanji och sen sova. Imorgon är det baito. ファイヤー！

Fan fan fan

Idag är en mörk dag. Jag insåg precis att skolavgiften höjts med ca. 3000 kr vilket lämnar exakt 3000kr kvar av månadens csn lån som i sin tur leder till att jag inte har tillräckligt med pengar till att betala hyran. Hurra!

Sen har jag ännu inte fått mina engångskoder från Handelsbanken som gör att jag faktiskt kan komma åt de återstående pengarna. Tur att jag jobbat annars hade jag legat jävligt risigt till. Fan. Mina semongakkou pengar sinar sakta med långsamt..

Det blir att drastiskt skärande ner på utgifter den här månaden. OCH jag måste jobba mer, trots att det blir jobbigt med skolan. Två gånger i veckan kommer man ingen vart med. Hädan efter 3-4 i veckan. Shit. Det kommer bli en mörk månad.

Nu måste jag ta mig tid till att plugga kanji då vi har ett test imorgon. I need coffee.

風風吹くな桜を咲いたままに！

Nu är hanami- säsongen över och jag hade inte picknick en enda gång! Det får bli massa sommar picknicks istället.

I måndags var vi lediga från skolan så jag och Wataru bestämde oss för att åka till Meguro gawa och titta på sakuran. Vi gick från Ikejirioohashi till Nakameguro och det var bland det vackraste jag sett! Perfekt ställe att gå med sin dejt. Romantiskt och..usch. Jag har blivit som Mattias. Romance is DEAD! Här är i alla fall lite bilder. Förbered er på körsbärsblom i överflöd!

Because it’s more than a feeling..

Igår var jag dum och skämtade med Wataru när vi låg och pratade i hans säng. Jag minns inte riktigt vad som sades innan men jag sa i alla fall ”ja, men vem vet va som har hänt om ett halvår”. Inte för att jag tror att vi inte kommer vara tillsammans då men man kan ju faktiskt aldrig veta. Även om det var ett skämt så vet var väl ändå ganska klumpigt sagt. Morgonen efter säger han till mig, ”Du gjorde mig rädd igår. Säg aldrig mer sådana dumma saker” och ha såg verkligen stött ut. ”Du är den enda”.

Ja, ibland är man dum i huvudet. Men du ska veta Wataru att det finns ingen som du och även du är för mig, den enda.

ただいま！

Hemkommen från Osaka är jag både ledsen över att vara hemma igen och otroligt tacksam över att jag kom iväg. Ett tag såg det ut som att min längtan över att få åka till Osaka skulle sluta som ett evigt önsketänkande. Resan kom precis i rätt tid. Min morfar dog som sagt för lite mer än en vecka sedan och jag vet att om jag hade varit kvar i  Tokyo så hade jag nog garanterad hamnat i en depression. Tack vare Wataru och resan till Osaka så kunde jag komma tillbaka med lite nya krafter även om det emellertid känns jobbigt att tänka på att Alfred inte finns längre.

Dag 1.

Förväntansfulla på bussen mot Osaka!

偶然出会い

Idag träffade jag helt random Mattias och Kristoffers vän Michelle från Umeå. Jag hade sedan tidigare fått reda på att Michelle också bodde på Toei Mita sen men HUR stora är oddsen att vi springer in i varandra i Itabashis kuyakusho?!?

HELT JÄVLA CP! Det slutade men att jag, snäll som jag är, bjöd med mig Michelle hem och bjöd på en gourme-måltid bestående av gårdagens rester och SALLAD. Ja jävlar vad lyxigt det blev idag. Isbergsallad och tomat. 久しぶり！ Vi pratade (jag pratade, förlåt Michelle! Jag pratar för mycket! Säg till mig nästa gång!) och hängde i mitt Sharehouse. Det var länge sedan jag pratade svenska med någon annan än Mattias..Sedan följde jag med Michelle som en gentle-lillquinna till stationen och såg till att hon kom med rätt spår och tog sedan den buckliga cykel hemåt.

Skulle egentligen ha gått på hanami med Fumiko och hennes vän Kozu, men Fumman hade mensvärk och hade inte kunnat sova på hela natten och behövde vara hemma. Jag spenderade emellertid min dag med att tvätta, hänga på kuyakushot i 2 TIMMAR!!! (nu har jag äntligen fixat mitt 外国人登録証) och hänga med Michelle. En seg dag som slutade bra. Kände att det var min plikt att underlätta lite för en nykommen svensk i stor Tokyo. Jag minns själv hur jobbigt det var i början och jag hade trots Helena. Nu är jag trött och dricker kaffe ur den trasiga termosen jag hittade i köket.

Jag och darling Wattan var i Shinjuku gyouen häromdagen för att titta på halvblommade sakuraträd. Det var fint. Jag tog lite bilder.