Jag tycker om att se mig om och lägga märke till ställen, platser som man bara tagit för givet men som helt plötsligt ses i ett nytt ljus. En väg som du åkt förbi flera gånger blir helt plötsligt en ny plats med nya färger. Tänk vad vår kan göra med Tokyo.
Under Fotografier, Iroiro, Tankar
Jag håller på med att göra en skjorta till Wataru. Den ska se ut ungefär så här fast i svart manchester.
Jag han dock inte mer än att börja på mönstret innan det var dags att åka hem och laga söndagsmiddag.
Den här gången blev det fläskkarré med smak av citron och honung (nya favoritsmaksättningen) med wookade grönsaker till.
Sallad med räkomelett.
Nudelsallad med biff.
Och sist men inte minst, grönsakssoppa.
Jag ber om insikt att min blogg blivt en matblogg och inte så mycket om vad jag faktiskt gör här i Tokyo. Just nu gör jag ju inte så mycket mer än att fixa på en skjorta till Wataru, planera för saker att sy till framtida jobbintervjuer och ja, laga mat då.
I lördags hade jag stämt träff med Filip, en bekant till Wataru som just nu håller på med ett fotoproject om 50-tals och rockabilly-kultur i Japan och ville då att jag skulle stå modell. Självklart sa jag och åkte in till Simokitazawa klockan tio på morgonen. Inte för att det hjälpte särskilt mycket då det var hur soligt som helst! 
När vi hade tagit tillräckligt mycket bilder så satte vi oss ner på Segafredo och tog en kaffe. Det kändes så vårigt och fint att kunna sitta på uteserveringen! Där satt vi och pratade ganska länge om hur alla hanterat katastrofen med jordbävning, följande tsunami och kärnkraftverket dai ichi i Fukushima. Om hur Filip (jobbar som japanskalärare i en internationell skola) inte kan gå till jobbet för att HÄLFTEN av hans kollegor stuckigt utomlands i rädsla, och en bland annat som under jordbävningen överlämnade sitt ansvar till en annan lärare för sin 10-års klass för att åka och hämta sitt barn på lekis. WTF? Borde man inte i första hand prioritera sitt jobb som innehåller andras barn? Jag blir så trött på folk som bara tänker på sig själva i sådana här situationer. Visst att man är orolig för sitt eget barn man man kan väl hoppas på att fröknarna på lekis tar hand om ens barn till läget lugnar ner sig? Visst är det läskigt och måste kännas hemskt men att bara lämna en grupp om 10-åringar i en nödsituation bara för att man prioriterar sitt eget liv, ja, då borde man inte jobba som lärare. Om man senare skiver på facebook om hur skönt det är att kuna lugga i en pool och dricka öl, ja då är det någonting som gått fel. 1. Det går inte att hålla i lektioner som vanligt på grund av att hälften av lärarna har flytt landet så de stackars eleverna får snällt vänta på att det kommer in vikarier eller att de nämnda lärarna kommer tillbaka. 2. Att sedan vara vän med vissa av elevernas föräldrar så att de kan läsa om hur ”skönt” och ”avslappnat” man har det medan deras barn går och väntar på att skolan ska börja är ett big NO no. Om alla i Tokyo-trakterna kunde ha lite is i magen och inte skapa ännu mer panik över att köpa upp allt toapapper som att det inte fanns någon morgondag, köa i meterlånga köer till matvarubutikerna bara för att vara först och handla allt de behöver till sitt förråd i hopp om att vara förberedda inför framtida blackouts och jordbävnigar så skulle jag må mycket bättre. VEM mår bra över att inte kunna köpa åtminstone toalettpapper eller blöjor till sitt barn för att alla i panik köpt upp allting? Jag förstår verkligen inte vad som är fel på folk. Kan man inte bara handla som vanligt? Jag menar, HUR mycket toalettpapper/blöjor/snabbnudlar behöver du för att känna dig säker?
Kö till matvarumbutiken Peacock i Shimokitazawa. Helt sjukt.
Nog om folks hysteri. Efter fikan åkte jag hem och styrketränade samt började rita på Watarus skjort-mönster. Men bara tull klockan sju för vid åtta hade jag bestämt izakaya-date med Mattias och Yuri på Yukari i harajuku.
Kanpai!
Hej.
Yuri.
Mattias som numera är mer söt än sexig.
Efter några öl och varm i kroppen tog jag sista tåget hem och lagade spagetti till Wattis som inte hade ätit middag. Slut på lördag!
Under Iroiro
Jag började fredagen med att åka hem till Sasazuka för att få lite gjort.
Det var en solig dag.
Efter en joggingtur beslöt jag mig för att ta itu med Watarus skjorta som han har velat ha fixat i över ett halvår nu. Som ni ser så är kragen sönder och han ville då att jag skulle sy om den så att överkragen blir underkrage så att säga (dör er som inte vet så är en krage gjoprd av två delar). Det var ett ”gör jag det inte nu kommer det aldrig bli av”-ögonblick.
Jag passade på att göra om knapp-öglan och laga lite hål också.
Eftersom inte Kaoru var hemma i fredgas så passade jag på att laga fisk, något som hon inte är vidare förtjust i (fick sedan reda på att fisken jag tillagade var en typ av fisk hon kunde äta..oh well). Bakgrundsmusik var förvisso amerikansk 50-tals rock men sedan är väl jag också en sån som gärna anpassar och ändrar som jag vill i både recept, teman och koncept.
Fina fisken med smak av pesto.
Gnocci med cheddarost och soltorkade tomater (lite besviken blev jag då jag uptäckte att cheddar knappt smakar någonting. Jag borde ha satsat på gorgonzolaost istället).
Salad med salami.
Och vin såklart. Vinet var dock franskt. Jag ber om insikt. Sedan är det så att jag dricker rött till allt, vare sig det är skaldjur eller kött. 
Till efterrätt delade vi på en handfull miniäpplen och så var det med den fredagen.
I torsdags var jag bjuden hem till Arum och Ludvig i Nishiogiukubo över brunch. Jag ville såklart inte komma tomhänt utan såg till att gå upp lite tidigare och göra ett par örhängen till Arum.
Jag gjorde dem i samma stil som de jag gjorde åt Kaoru fast i blått.
Testing testing.
Jag har precis börjat lära mig hur man ställer om i kameran beroende på hur ljust, mörkt det är men jag är fortfarande ganska färsk så det här bliden blev något ljus. Här är Arum och Ludvig i deras vardagsrum i alla fall. Väldigt fin och ljus lägenhet. Ett stort pluss är att de har en altan som man kan grilla på också! Sedan är det bara grillen som fattas..
Till förrätt så bjöds det på en jätte god bönsallad och hembakat bröd. Kan ni tänka er vilken lyx i landet av formfranska!
Till varmrätt hade Arum lagat Jansons frestelser som jag tydlgen inte hade tagit någon bild på. Typiskt.
Medan Arum knåpade på en efterrätt så tittade jag mig lite omkring i köket (de har en västerländsk lägehet people!) och hittade Underbara Claras kalender på väggen.
Och en fin färgglad poster av en japansk konstnär.
Lägg märke till marsansåsen i kryddskåpet.
Vårigt var det här!
Vardagsrum.
Mysigt med loft.
Ludvig diskade medan vi väntade på att efterrätten skulle bli klar.
När Ludvig var klar var det dags för blåbärspaj,
och kaffe såklart. Pajen och kaffet var ..
Sedan blev det till att blanda drinkar. Arum och Ludvig har nämligen ett barskåp i badrummet.
Jag.
Ludvig.
Söt Arum i örhängena jag hade gjort.
Med lite alkohol i blodet så kände jag att det var dags att täka på refrängen och skyndade mig att hoppa på tåget hem för att laga mat till en hungrig Kaoru. En väldigt fin torsdag var det!
När ingen är hemma om kvällarna så lagar jag mat för att sysselsätta mig. Den här gången blev det citronkyckling.
2 stora filéer kyckling
1/2 stor gul paprika
1/2 stor morot
1 gul lök
1 Citron
1/2 paket shimeiji svamp (champinjoner fungerar lika bra)
1 stor klyfta vitlök
1/2- 3/4 Citron
1 stor vitlöksklyfta
1 tesked honung
2 matskedar olivolja
rosmarin
salt
peppar
1. Du börjar med att blanda marinaden i en plastpåse (en bunke fungerar lika bra) genom att hälla i oljan, pressa vitlöken, prassa citron och salta och peppra. Helst på morgonen eller på förmiddagen så att kycklingen får stå och dra i sig marinaden några timmar.
2. Du skär upp kycklingen i lagom stora bitar och lägger i påsen, strör på lite rosmarin, knyter ihop och liksom masserar in marinaden i kycklingen (pardon min svenska, knåda lkanske är ett bättre ord?) och låter kycklingen stå i kylskåpet i några timmar.
3. Skär upp grönsakerna i önskad storlek och fräs dem i olivolja. Jag brukar numera inte ha någon särskillt ordning på när jag lägger i vad utan lägger i allt på en gång. Det ultimata kanske är om man börjar med lök, sedan häller i moroten och sedan du mjukare grönsakerna.
4. Salta, peppra och pressa över citronen, i med lite honung och häll i 3 matskedar vatten.
5. Häll i kycklingen tillsammasn med 1-2 matskedar vatten och låt kokas under lock.
Medan kycklingen och grönsakerna kokades under lock så slängde jag ihop en enkel grönsakssoppa med morot, lök, selleri och potatis. Den smaksatte jag med salt, peppar och konsome (japansk buljong)
Servera kycklinge med ris.
Vanligtvis är det jag som lagar middag och Kaoru som disker men eftersom Wataru var hemskt sen så fick han diska som straff.
Som Nam Na!
(serves you right på thailändska)
Som jag syftade på i det förra inlägget så är det viktigt att hålla sig sysselsatt. Sedan i förrgår har jag fipplat lite på en håraccessoar till Kaoru. Såhär ser processen ut.
Du behöver nål och tråd.
Och felt i olika nyanser. 
Du behöver även ett bomullstyg i matchande färg och nät (i ett fast och kompakt material).
Du kilpper sedan nätet i önskad form och applicerar samma mönster på tyget.
Du gör sedan en mall för blombladen i önskad form och klipper ut delrna i de olika nyanserna av felt.
När du klippt ut delarna syr du ihop tre blad i mitten. 
Du viker sedan in sidorna av det översta bladet i mitten och syr ihop så att der formar sig likt en blomma.
Du syr sedan fast blommorna i övertyget och nätmallen och syr sedan ihop undertyget med den blomprydda nätmallen i sidorna och slutar med att klippa ut en lång remsa felt (gärna på skråddan (bias cut på engelska, vet inte riktigt vad det heter på svenska) och syr fast längst kanten.
Pryd hatten med en liten rosett,
och fäst en kam på undersidan av hatten längst kanten.
Du kan även fästa fast en ögla av gummiband i matchande färg så att du lätt kan spänna fast hatten med klämmor om den inte sitter som den ska bara med hjälp av kammen.
Jag passade även på att göra örhängen och ett armband av de blommor som blev över. Ska göra ett par clips också tänkte jag. Tycker att den rosa nyanserna av felt ger en fin vårig känsla och blir perfekt till årets Hanami!
Jag älskar den här! Det här är precis så som jag brukade se ut/ vara och jag kände mig precis lika missförstådd! Jag har dock lyckats få bort mitt ”bitchface” sedan jag kom hit men det tog mycket träning (och något så drastiskt som att flytta till andra sidan jordklotet).
Bilden är gjord av Kris Atomic och kan ses här,
http://blog.krisatomic.com/?p=1617.
Love this! This is exactly how I used to look/ be. I remember always feeling misunderstood just because I didn’t have the ”ability” to smile naturaly like everyone else. I’m kind of over it but it took a lot of practice (and moving to the other side of the globe).De visar gråtande skolelever som trots tsunamin, konstant lurande jordbävningar och radioaktiva utsläpp äntligen får sina diplom från lågstadium och högstadium så att de kan fortsätta till högre studier. Att se dessa barn som förlorat föräldrar, hem och kamrater i denna katastrof stå framför en rektor som atagligen inte är deras egen, få ta emot sin bekräftelse på att de har kämpat är så rörande att se. Någonting som anses självklart har de fått vänta veckor på. Att se dessa barn får en själv att stanna upp och tänka, får en att vilja kämpa mer än någonsin. Inte bara för ens egen skull utan också för alla dessa barn.
..se på Watarus taco rice. 
Han fick för sig att starfruit passade bra att ha som topping. Enligt Watarus utlåtande så var det ingen hit.
Kids, do not try this at home.
Här passar vi även på att äta exotiska frukter så ofta vi kan. Det gäller att ta vara på de små glädjeämnena i ett kaosartat Japan!
Under Iroiro
Det fattas tusen yen 
