Det krävs bara några rader för att man ska bli på gott humör.
Månadsarkiv: augusti 2011
Det krävs bara några rader
Under Iroiro
Scouting
Vi håller just nu på att leta efter modeller till vår avslutings show samt en av de kommande presentationer vi ska ha. Så, för någon vecka sedan bestämde jag och två av mina klasskompisar att gå ut för model scouting i Shibuya.
Shibuya crossing.
Yuka chan och Chikae chan.
Jag tror att vi stod och spanade i 1,5- 2 timmar innan vi kände att det var ett hopplöst case av små japps i för höga klackar, turister och working ladies. Istället blev JAG av alla människor scoutad av en hår och make up artist som ville använda mig som modell. Jag har inte kommit med något slutgiltigt svar än då allting hänger på hur mitt schema kommer att se ut. Den som lever får se.
Vi kände hursom helst att det var dags för mat så varning för matbilder overload!
Vi valde ett traditionellt japanskt ställe.
Jag beställde in fisk.
Den här tofusoppan var en killer!
Jag älskar råris.
Pumpa med riven daikon.
Efter middagen var vi mätte och trötta efter att ha ansträngt våra ögon så pass mycket under två hela timmar så vi sa hej då till varandra och jag åkte hem för att vila lite inför näst kommande dag så jag skulle vara i skolan från nio till sex.
När två blir ett
Den 6e Augusti firades Kristoffer och Hanako som nygifta i Azabu Juban. Tillställningen ägde rum i Azabu juban på 8e våningen med utsikt över Tokyo och en dekorativ swimingpool. Det var en väldigt fin liten tillställning med när och kära. Och jag såklart. Här kommer dagen sett ur min kameranlins.
När jag vaknade såg jag ut som Enstein.
Efter kanske 20 minuter att kamma ut lockarna såg håret ut såhär. Hårnät är verklgen det bästa sättet att hålla frisyren på plats!
Det vackra brudparet.
Det hölls tal.
Det minglades och kamerabliztar fyllde rummet.
Arum var söt som alltid.
Det bjöds på buffé, men jag tror att folk var för upptagna med att mingla.
I väntan på tårtan.
De hade en pool som man inte fick bada i.
Och utsikt över roppongi.
Nedanför satt Mattias och Yuri med kameran i högsta hugg.
Och in kommer en tårta gjord på blåbär med den svenska flaggan.
Efter att ha matat varandra med tårta var det dags för Mattias att hålla tal.
Hanakos klänning var en dröm i pärlor och crepe satin.
Brudgummen och Mattias som har varit vänner sedan frösta klass. 17 år! Kan ni tänke er!
Jonas var där med sin flickvän Saki chan.
Jag ville också ha min beskärda del av brudgummen.
Till eventet bar jag en klänning från 40-talet som jag älskar (förutom att dragkedjan vrider sig åt sidan hela tiden).
Bruden med sina stiliga föräldrar i kimono.
Till sist var det dags att kasta buketten, någonting jag sett fram emot då det liksom inte fanns npgon annan utväg för singel tjejerna att hoppa i poolen. Dock hade själva kastandet av buketten bytts ut mot band som delades ut till de förväntansfulla på den nedre våningen.
När alla band hade delats ut släppte bruden på banden och den vars band var knytet till buketten kan skatta sig glad åt att den kommer att gifta sig inom ett år. 
När klockan slog sex tackade jag för mig och lovade Kristoffer att vi snart måste ses igen på en picknick i Yoyogi.
Jonas kände inte att det var dags att åka hem än så Jonas, Saki chan och jag gick vidare för att dricka öl och äta edamame bönor. Efter två timmars disskuterande av bland annat utseendefixering så kände vi att det var dags att röra på oss. Jag, som hade börjat dagen med att åka förbi skolan på morgonen, sa hej då till Jonas och Saki som åkte vidare till Yoyogi parken. 
Jag hade nämligen ett paket i väskan som väntade på att öppnas. The ladies fick varsin gåva när de lämnade festen ihopslaget till den svenska flaggan.
I paketet låg en sakura mönstrad rosa scarf prfekt att ta med sig nästa vår på hanami picknickar.
Under Iroiro, Tillställningar
Mensetsu
In between interviews and interns.
Av någon anledning började jag skriva på japanska, sedan engelska ocn nu svenska.
Igår var jag på intervju. Det här är vad jag hade på mig. 
Klänningen är designad och gjord av mig (från sratch med mönster och allt). Den är uppsydd i ett duvblått tyg i polyester som jag spanat länge på Okadaya. Känns alltid lika kul när man är klar med ett projekt. Nu är sommaren snart över och jag har fortfarande mitt hawaiian 2-piece- projekt kvar. Förhoppningsvis är jag färdig med den till nästa sommar.
昨日面接行ってきました。結果がいつ出るか何も言われなかったですが前みたいに２週間くらいはかかるでしょう。
今ちょうど別のアパレル企業でインターンをやっています。私が手伝っているブランドが昨日の面接を行ったところより好きになりました。やはり会社を入ってみないち分からない部分が沢山あるだろうと思いました。
問題なのは今インターンをやっているところの選考が他の企業遅いです。来週もう一つの面接があるので選考に入るまえに内定が出る可能性があります。仕事を見つけるのは簡単ではないので内定が出るところへ行くしかないです。今のところの選考の始まりを待っていてもダメになるしれないです。そうするとまた１から就職活動をやらなきゃいけないです。
第１希望には入りたいですけど今に不景気だと選べる立場じゃないでの、入れるところに行くしかないです。昨日に面接を受けたところから内定をもらうと凄く嬉しいと思うんですがインターンをやっている所が私のコンセプトや好みにとても合っていると思うので迷っています。
先ず昨日の結果はまだ出ないし、受かれないかも知れないし、結果は別に心配しなくてもいいですけど。。なんか不安でしょうがない。
ところで上に着るワンピースは面接に着ました。急いで作ったので構成は汚いですけど着ると分からないので面接などに使えるかなと思いました。
さってメンズファッションのレポートが待っていますのでアリベデルチ！
Suika
Sista skoldagen inför sommarlovet började nervöst och slutade vattningt.
Dagen började med presentationer av av treorna, vår klass och några ettor inför Esmods högs uppsatta chef, Nino san och Gilles Rosier från Paris. Gilles Rosier har jobbat på Balman, Dior, Gaultiere för att nämna några maisons och var fram till 2004 creative designer för Kenzo. Han startade 1992 sitt egna märke GR816 men lade ner märket efter sju säsonger och startade istället ett märket Gilles Rosier. En person med inflytande med andra ord. Vetskapen om att han skulle sitta på första parkett och bedöma din presentation samt konsept/tema gjorde att många var nervösa. Från vår klass var tre stycken utvalda att hålla prestentation, samt fyrastycken från tredje året och fyra stycken från det första året.
Först ut var Kento.
Jag var tredje ut på listan. Som tur är så har jag haft hela första året på mig att öva mina presentationsförmågor samt detta år varit och gjort presentationer på diverse företag i samband med jobbansökningar vilket har hjälpt mig mycket med att hantera nerverna under press. Jag har fortfarande svårigheter med att uttrycka exakt det jag vill, men det går lättare och lättare för varje gång. Sedan ger det också otroligt mycket av att se andra ha presentationer, hur de använder sig av sitt material både i utförande och presentation. Jag hade dock inte övat mycket vilket gjorde att jag blev lite förvirrad mitt under presentationen och gjorde det lite grötigt. Jag fick dock bra feedback så jag kände mig väldigt nöjd för dagen och kände mig otroligt tacksam att få en chans att bli bedömnd av två stycken personer med så mycket inflytande som Nino san och Gilles Rosier. Bra start på dagen helt enkelt! 
Chikae som kommer ifrån Nagano hade bett sin mamma att skicka vattenmelon.
Vi hjälptes åt med att bära upp brickorna till taket.
Chikae med vattenmelon.
Det var inte bara en melon som Chikaes mamma hade skickat utan TVÅ.
Alla åt vattenmelon som om det inte vore någon morgondag. Shibo, längst till vänster, tror jag åt tio stycken!
Vi kallade på vår lärare i design som också fick melon.
Jag och Kie som jag ska vara intern tillsammans med på företaget Itokin. Vi har båda hamnat på samma ställe, Sibylla och börjar från och med imorgon. Pepp!
Perfekt avslut på en hektiskt vårtermin!
Det bästa som finns
Fick ett paket av mamma med massa gott i för kanske en vecka sedan. Tack mamma! Nu kan jag äta en riktig frukost igen!
Under Iroiro
Bara du.
Jag har ganska mycket jag vill uppdatera om (mest bilder från olika event) men just idag, ikväll vill jag ta mig tid till att skriva om en väldigt speciel person. Elin. Min bästa vän.
Jag vet att jag har varit dålig på att svara på dina brev. Förlåt. Det är bara så mycket i skolan just nu. Det kombinerat med jobbansökningar gör det nästan omöjligt för mig att ha ork till annat än att sitta på mitt tatamigolv framför datorn, laga mat eller sova. Så här kommer ett virutuellt kärleksbrev. Puss.
Elin. Älskade Elin. Jag saknar dig så att det gör lite ont i hjärtat just nu. Jag saknar att leva i symbios med dig. Jag saknar att inte vet vad du gör varjesekundavdittliv. Jag saknar att ta på mig den lilla svarta och peppa för en utekväll fyllda av ”ååÅååÅåå”, fuldans (”dansar ni alltid oseriöst?”) och vårt blickspråk. Du vet. Vi behöver inte säga någonting till varandra. Bara en blick och du vet precis vad jag menar och tvärt om. Jag saknar att ha den närheten, att liksom vara två helt olika personer men att känna sig som ett på samma gång. Ja saknar att dela vardagliga saker med dig, att läsa manga i parken om sommrarna, att drömma om George från Paradise kiss och att planera machande outfits (vilket för övrigt är någonting jag tycker att vi måste börja med på håll! och sedan lägga upp bilderna på bloggen. Ja, du måste bara fixa din kamera först).
Bara du förstår hur jag tänker. Bara du. Jag hatar att du bor på andra sidan jorden och att man inte kan ringa när man vill. För den jag tänker på, och vill prata med när någonting jobbigt/ bra har hänt är du. Jag vet att trots allt som har hänt och trots att vi varit ifrån varandra i 4 år (eller ja, tekniskt sett ett halvår eftersom du kom och hälsade på i julas men jag hade så mycket annat i huvudet just då att jag liksom inte rikitgt hann registrera att du och Isak var här innan ni åkte hem igen) men det är inte samma sak. Jag har många vänner här. Bra vänner. Men ingen som du. Jag vet att allt kommer bli bättre när Erik köper oss den där herrgården så att vi kan bo under samma tak och gå omkrig i 1910-tals empirklänningar och leka att vi är med i stolthet och fördom och vänta på vår mr. Darcy. Vi har ju ingenting emot att dela. Det är trots all mr. Darcy (inte mr. Dracy i den nya filmem med Kiera Knightley utan serien med Collin Firth som mr. Darcy).
Jag vill bara säga att jag saknar dig och du alltid kommer att vara min first weif.
Puss.
En till sak. SE TILL ATT ADAM SKAFFAR SKYPE OCH CAM/MICROFON SÅ ATT VI KAN PRATA SNART JAG KLARA INTE AV ATT GÅ OMRKIGN MED ABSTINENS HELA DAGARNA!
Under Tankar
Jack cafe
Ok. Nu börar en liten uppdatering från de senaste veckorna. Först ville jag visa er lite bilder från eventet ”Juke joint” som Kayo san och Tomonari san anordnade på Jack cafe i Yokohama. Det är ett café/Diner som även har ett livehouse i källaren. Bästa konceptet! Ha en trevlig middag vid havet och sedan dansa natten lång! Vi var förvisso ganska sena till eventet och hade inte nöjet att testa dinern men det får bli en annan gång!
Jag började kvällen med att möta upp Oka chan för att gå till klubben California surf(?) på Heavy Sick i Hatagaya. Wataru spelade nämligen med sitt band där och Oka chans kille Joji san hoppade in på gitarr då Shingo (deras gitarrist) inte kunde ta ledigt från jobbet på Okinawa där han numera bor.
Oka chan och Mei chan.
Efter spelningen övertalade vi Oka chan att följa med oss till Yokohama för att gå på Juke joint och dansa istället för att åka hem och ladda inför nästa dags studier. Eller ja, det var snarae Go san som övertalade henne. Jag och Mei kände oss skyldiga utifall hennes prov skulle få dåliga resultat på grund av det s¨vi köpte en dryck till henne så att hon inte skulle vara så trött dagen efter. Jag och Mei åkte med Oka chan i hennes bil medan e andra åkte med Go san. Efter kanske en timmes bilfärd var vi äntligen framme.
Oka chan med cola i glasflaska.
Vi dansade till morgonen och åkte sedan hem med Go san och Mei chan. Det var så himla skönt att dansa bort all stress efter att inte varit ute på flera månader!
Att erkänna.
Jag såg precis filmen ”告白”(kokuhaku), confessions på japanska. Jag är stum. Helt klart den intressantaste filmen jag sett på länge.
Den balanserar om hur lätt vikt vi tar på andras liv och om vad vi är berädda att offra för det vi vill ha. Om hur vi påverkas av folk runt omkring oss och hur vi desperata vi är på att bli erkända.
Det kändes bra att jag för övrigt förstod allt utan undertexter, och tur var väl det eftersom de inte fungerade!
Jag är förresten klippt håret, men det är det nog många som inte vet eftersom jag alltid har håret uppsatt. Nu är det i alla fall tillräckligt långt att jag kan ha det utsläppt ibland utan att sätta upp det i en knut efter fem minuter. Har kommer dessutom bilder på min senaste klänning med smocking i midjan. Det är svårt att se på bilderna, men jag har gjort smockingen i röd/rosa, blått och lila nyanser. Klänningen är dock lite stor så den fick inte den önskade effekten jag vill ha, nämligen att tyget liksom ska hänga över smockingen på den bakre delen. Närbilder kommer när tillfälle att ta bilder med Fumiko ges.
En anledning till att jag ser sliten ut är att jag är direkt hemkommen från en presentation på ett företag. För er som inte vet så söker jag jobb just nu, vilket inte är det lättaste. Förhoppningsvis får jag resultat för mina sömnlösa nätter snart!
Det fattas tusen yen 
