大丈夫？

På senaste tiden har jag börjat göra mycket slarvfel på prov, jobbet och när jag skriver sms. Exempelvis, häromdagen när jag skulle skicka ett sms till Wataru så skrev jag ”大丈夫だよ” (daijoubu= det är lungt/ok!) istället för ”大好きだよ” (daisuki=..love you!). När jag man skriver sms på japanska så är det precis som med svenska mobiler att man kan snabb-skriva. Det vill säga att jag börjar med att skriva ”dai” och så kommer det aoutomatiskt upp förslag på ord. Och ja, på senaste tiden har jag använt båda ganska mycket och klickade i all hast på ”daijoubu” istället för ”daisuki”. Jag tänkte redan då att jag alltid ska kolla igenom det jag skriver några gånger extra innan jag skickar iväg det för att försäkra mig om att liknande skrivfel inte upprepas. Vad gör jag inte igår om samma jävla fel! Första gngen var det väl rätt kul i sitt sammanhang men nu andra gången var det bara pinsamt. 1,6 år i Japan och varav detta är resultatet? Skam! Utöver det så har jag börjat säga fel på ”明日” (ashita=imorgon) och ”昨日” (kinou=igår) av någon anledning. Jag håller verkligen på att bli gamal *sägs med Dan Bäckmanröst*.

Nu ska jag nog ta mig iväg till Jonathans. Det är ungeför en vecka sedan jag var där sist så idag får jag gå dit igen och njuta av ”lyx-drinkbaren” yay!

Rain rain go away

Ok. Här behövs en uppdatering. Varken jag eller Mattias har varit särskilt aktiva den senaste tiden. Nuförtiden jobbar och pluggar jag mest. Sedan Emmie åkte hem så har jag inte riktigt haft tillfälle att gå ut, med undantag för Watarus födelsedag då. Jag hinner nog inte göra det idag men jag ska posta lite bilder från hans födelsedag när jag har tid.

2kyuu är om exakt 3 veckor så fram tills dess får jag 我慢する (restrain myself) från att gå ut och ha roligt med folk.

Igår fick jag äntligen träffa Wataru efter 2 veckors tid av intensivt pluggande och jobb på La Boheme. By the way, vem sa att det inte kunde vara soligt väder under regnperioden? Enligt väderraporten skulle det vara molnigt och reg. Jag och Wataru hade båda sett fram emot en slapp dag hemma med film men när det är fint väder ute känns det lite waste att sitta inne. Det får bli nästa gång. Det är trots allt regnperiod nu så vem vet när det är fint väder igen! Vi åkte till Daikanyama och gick runt och tittade lite i affärer och allmänt ぶらぶらした. Det vill säga tog det lungt och gick omkring lite på måfå. Det enda målet vi hade var att gå till två stycken vintage affärer. Den ena vars jag köpte klänningen som jag hade på mig på Wattis födelsedag (bild kommer senare) och en annan som tydligen ska ha ett bra urval av herrkläder. Dyrt dock. Det tog ett lite tga för oss att hitta dit för ingen av oss hade varit där förut men en öl senare kollade vi upp info på näten från mobilen och fann till sist en karta. Lite besvikna blev vi, det var en ganska liten butik men desto mer fyndade Wataru när vi gick till Boop-Poo-A-Doo. Jag har hittade som vanligt mycket fint. Extra fäst blev jag vid en långklänning från 40-talet som jag prövade senaste gången jag var där. Den har en mörkblå bas med blomtryck och den sitter perfekt! Dyr dock, runt 28000yen. Visst att det är vintage, but still. När jag har pengar SKA jag köpa den. Den är tillhör mig. Punkt.

Båda var ganska trötta, särskilt Wataru som hade varit ute på torsdagen OCH fredagen och dessutom skrivit två uppsatser och knapt sovit någonting på en vecka. Så vi åkte hem i skaplig tid, runt sex och lagade mat. Det var första gången vi lagade mat tillsammasn vilket var kul. Det är väl aldrig särskilt underhållande att laga mat själv liksom, även om man lagar mat till någon annan. Jag tog inspiration från Glen som jag träffade dagen innan och som visade mig hur man gjorde tortilias. Jag ville inte vara säkre housewife än Glen så jag bestämde mig för att testa. Så här blev resultatet på vår uppfinningsrikedom.