Tag Archives: Tokyo

Autumn in Tokyo

Eftersom snap-bilderna som togs på mig för några veckor sedan aldrig läggs upp (känner mig lite dissad) så tänkte jag förse er med bilder som jag tagit själv.

Älskar att skuggan från mitt stativ syns i bilden. NOT.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Iroiro

Tillbaka

Jag är tillbaka i Tokyo igen, det var trevligt i Sverige.

Jag läste en novell som handlade om en man som dog efter att ha ramlat ner från ett träd när han spionerade på sin vänsterprasslande fru. Han reinkarneras som en papegoja och en dag kommer hans fru och köper honom på djuraffären. Han är glad att få se henne igen men frustrerad då han kan tänka klart precis som förut, men har som papegoja ett väldigt begränsat vokabulär. Det är bara ensamma ord och korta fraser som ”Pretty bird”, ”Hello” och ”cracker” som människor runt om honom sagt som han lär sig repetera. Hur skall han kunna förmedla sin kärlek för sin fru, berätta att det faktiskt är han, hennes man som sitter fast i kroppen av en papegoja, med bara dessa ord. Han klarar det inte och det slutar med att han tar livet av sig genom att flyga mot ett fönster medan frugan har sex med en kille i cowboystövlar.

Sedan började jag på nästa novell i min novellsamling (den heter Best American Short Stories 1996, jag har läst ett par andra års upplagor av serien också, det är fint, jag älskar noveller) och den handlar om en malaysisk biograf på 1940-talet och hur en lokal konstnär fick måla sina egna affischer till filmerna där biografens ägare och hans vänner, medlemmar i kommunistiska partiet, fick stå modell för olika skådespelare. Men jag har svårt att koncentrera mig när jag läser den här novellen, jag börjar skratta hela jävla tiden. En av karaktärerna heter nämligen Mr Kuk. Helt sant alltså, jag ljuger inte! Mr Kuk. K-U-K. Helt sanslöst roligt.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

But who may abide

Har ni sett Mononoke Hime? Grym film. Kommer ni ihåg låten? Om inte:

Han som sjunger heter Yoshikazu Mera och är jävligt kort. Ser lite konstig ut, eller hur? Han har en sån sjukdom som gör att han bryter ben väldigt lätt, vilket stoppade hans växt som liten. Han blev mobbad av andra barn när han var liten och hans mamma jobbade väldigt hårt för att de skulle ha råd att skicka honom till en musikskola i Tokyo. De hade råd och nu är han en av cirka 20 professionella kontratenorer (det högsta sångläget för en man) i världen. Han är lite magisk tycker jag. Kollade på ett snyftigt klipp (det där första delen av fyra) från japansk tv om honom grät lite, jag är en sucker för sånna där grejer. Köpte en best of-skiva på iTunes och sitter och lyssnar på arior och grejer nu. Det är lite magiskt, som sagt. Minst sagt.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

It only takes eighteen minutes per page

Sanna är ledsen på mig för att jag aldrig skriver här, så det är väl bäst att jag gör det nu.

Jag har det väl lite sådär här i Tokyo, vissa dagar känns svinbra – som när jag var på klassresa med en massa koreaner ut till havet förra veckan. Vi badade och frös, drack sprit och blev varma igen. Jävligt mysigt. Andra dagar känns rätt sega och det är lätt att sträcka sig efter Jack Daniel’s-flaskan. Fast jag försöker förbättra mig där.

Idag har jag inte gjort mycket alls. Jag vaknade vid tolv men det kändes jobbigt så jag gick och la mig igen och sov till typ halv fem. Efter det har jag mest slösurfat som fan. Eller, jag spelade in en liten låt också, finns på min myspace för er intresserade. Urholkat. Knock your socks off.

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Välkommen till Setagayadaita-kollektivet

Osu! På grund av popular demand hos allmänheten startar jag och Sanna nu denna blogg. Vi har förstått att vi är intressanta, förmodligen så intressanta som människor kan vara, och tänkte bara helt enkelt dela med oss. Det här är bloggen skriven från och av Setgayadaita-kollektivet – en hög svenska ex-pats i världens största Tokyo, människor som för en stund lämnat Sverige för Japans pulserande storstadshjärta.

Jag heter Mattias och är en av flera. Mer om mig och alla andra, om vardagen och fyllan, karaoken och parkhänget – allt det kommer senare. Vi hörs.

1 kommentar

Filed under Uncategorized